När jag skulle väcka pojken låg han ihopkrupen som en liten boll på min kudde.
Täcket hade han sparkat av sig, och det såg så kallt ut att jag bäddade ner honom igen innan jag försiktigt smekte honom över ryggen och väckte honom.

- God morgon, älskling. Det är dags att vakna nu.

Han vände ansiktet ner i kudden och mumlade ett nej till svar.

- Jag vet att du är trött, men snart är det helg och då får du sova så länge du vill.

Han satte sig upp och gnuggade sig i ögonen.

- Nix.
- Nå?
- Jag har ett möte i Stockholm på lördag. Halv ett på morgonen ska jag vara där.
- Oj, det var tidigt. Vad är det för möte?
- Det är nån stor loppis som jag ska gå på. Du får följa med om du vill.
- Ja, det låter spännande. Ska jag bära dig till soffan?

Jag älskar morgnarna med min pojke!
Och jag älskar att han är så go och glad fastän han är dundertrött.