Jaha, det ska visst bli ett nytt år nu igen! Var det inte sommar nyss? Inte hänger då jag med, tiden går så jäkla fort.

I år ska Adrian få vara med och fira. Vid 12-slaget ska vi faktiskt vara UTE och skjuta raketer! Han är ju ganska stor nu, inte vill han missa nåt. Han somnade fort när vi sa att han måste vila innan vi kan åka ut och titta på raketer...

Det här med nyårslöften då? Jag brukar faktiskt inte ge några nyårslöften. Jag kunde ju inte ens hålla de allra enklaste, så jag gav upp nånstans där efter -95 kanske. I år funderar jag på om jag skulle ge det en ny chans.

Frågan är ju bara vad fan man ska lova. Jag funderar på att vara extrem och lova att hålla mig ifrån godis under ett år. Hmm. Nåja, jag har några timmar på mig att klura ut något. Om jag orkar.


Det är inte lätt när det är svårt,
när allt går fel och livet känns hårt.
När du svär åt det mesta,
kom ihåg att du bara kan göra ditt bästa.
Ditt bästa av det du har och det du får -
må 2010 bli ett sjuhelvetes år!

Idag sov jag och Adrian till 10:19! Sådana morgnar gillar vi!
Jag har ändå sovit hyfsat okej under natten också, så idag känner jag mig nästan pigg. Oftast har jag ju ont nånstans och kan därför inte sova så bra.

Kom på att jag inte har bloggat om mitt senaste läkarbesök.
Alla prover såg i alla fall bra ut, och de värden jag var lite orolig över var "exemplariska". Skönt att nåt funkar som det ska! Sköldkörtelhormonet låg på en normal nivå nu, så jag behöver inte komma tillbaka förrän i mars ungefär för att kolla nivåerna nästa gång.

Det enda som var lite skumt var att jag hade för mycket av B12, så det ska också undersökas i mars. Att ha för mycket B12 var tydligen väldigt ovanligt, så de ska väl kolla så att det inte är nåt fel som är trasigt. För mycket B12 i sig är ju inte farligt, men om det är nåt som gör så att det blir så kanske är en annan femma.

Läkaren skrev i alla fall ut lite mer piller åt mig. Tryptizol och Tradolan. Ganska starka grejer, så jag har inte vågat testa dem än. Särskilt inte när jag är ensam med Adrian, eftersom jag brukar bli så dålig av sådana där mediciner.
Tradolan är ju morfinliknande, och morfin vet jag ju att jag inte tål så bra.
Sist jag tog Citodon fick jag inte ens någon smärtlindring, utan blev bara illamående och yr och fick två dagar förstörda. Smärtstillande tar ofta väldigt dåligt på mig, t.o.m hos tandläkaren.

Nu har jag fått kallelsen till Sunderbyn också. Den 13:e januari ska jag vara där, 9:30!
Bra tid för en Kirunabo måste jag säga... Så vi åker ner den 12:e, efter att jag varit hos arbetsterapeuten.

Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig, annars avlider jag.
Roger har varit snäll och masserat mig de senaste kvällarna, och han säger att han hittar nya "knölar" varenda dag. Mest troligt muskelknutor, men jag är inte säker på vad jag har i benen.
På tre ställen gör det så ont att det räcker med att han bara snuddar huden, så gör det så ont att jag gråter. Han säger att det känns som korta senor, inte muskelknutor.
Även ländryggen är helt fubar. När jag böjer mig framåt låser sig musklerna där och börjar krampa. Skönt värre.

Kan man få tid till den där jävla sjukgymnasten nångång?! Deras skumma jävla system är djävulens påfund.
Nu har jag ju i alla fall fått frikort, så mycket som jag springer på det där jäkla sjukhuset. Nåt bra ska man väl få ut av allt elände.

Det blev långt det här... Skönt att få klaga lite. Nu ska jag försöka göra någon nytta i hemmet i stället. Det blir ju "kalas" på söndag eller måndag, så lite städat måste det ju vara!

Adrian har bytt ut sina "VA?" mot "Varför?".
Jag får ett psykbryt snart.

- Adrian, maten är klar.
- Varför det?
- För att den är det... Kom och ät nu.
- Varför?
- Så du slipper vara hungrig.
- Varför?
- Därför.
- Varför?
- För att jag säger det.
- Varför?
- Ät.

Jag och Sanna var ut igår. Väldigt roligt sällskap, men kvällen i sig blev väl ingen höjdare.
För lite alkohol, och alldeles för mycket folk. Men det var kul att komma ut och glo på lite folk, även om det blev nyktert.

Gårdagens bästa: "Sweet Child o' Mine" på dragspel. Apkul!

En vakt ville kolla mitt leg. Det kan du väl få, tyckte jag.
När han såg kortet sa han:
- Ja, det var ju inga problem! Jag ska inte säga hur gammal du är...

Sorry. Min hjärna verkar ha tagit jullov, och bloggen med den. Jag ska försöka skärpa mig...

Adrians födelsedag var underbar. Härligt att se honom så glad, och att få så mycket besök! Andra vuxna! Wohoo!
Han är så stolt och glad nu när han är fyra. Han försöker att klara så mycket mer själv nu, och skiner som en sol varenda gång jag säger att "det märks att du är fyra år nu!". Min stora grabb! Nu pratar han om att fylla 5, sen 11 och sen 100.

Julen var också underbar! Massor med god mat och trevligt sällskap, och t.o.m jag fick julklappar! Hela tre stycken faktiskt, jag blev lite förvånad. Vad hände med det där med att man måste vara snäll för att få julklappar...? :P

Annars händer inte så mycket här. Vi leker med Adrians alla nya leksaker (han har fått en bilbana och en radiostyrd bil bland annat, hihi) och njuter av att vara lediga. Härliga tider!

Imorgon fyller min grabb år. Min stora grabb! Tänk att det snart är fyra år sen han föddes. FYRA.

Det ska bli så roligt! Direkt när han vaknar ska han få ett paket, och så ska vi leka och mysa tills det är dags att börja göra tårta och fixa inför eftermiddagen.

Jag hoppas att alla kan komma, jag längtar efter vuxna att prata med :)
Och så vill jag bjuda på hembakade lussekatter. Jag och Adrian har bakat nu på kvällen, och han har bakat så fina bullar! Adrian har beställt en gul tårta, med godis på. Så det blir det.

Nu ska jag kolla Ugly Betty, äta godis och njuta av lugnet. Fan vad vi har varit i farten idag!

Du är inte riktigt klok mamma, sa Adrian till mig.

Eftersom vi inte gjorde nåt särskilt precis då så får jag väl anta att det är hans allmänna åsikt.



Och han har ju faktiskt rätt :-P

Jag skulle natta Adrian, men hade glömt täcket nere i soffan. Vi hade nämligen legat där och tittat på film tillsammans tidigare. Hur mysigt som helst!

När jag gick ner för att hämta täcket ropade Adrian åt mig.

- "Mamma, vet du vad?"
- "Nej?"
- "Jag älskar dig!"

Ikväll är alla trotsbråk som bortblåsta. Ikväll känner jag mig som världens bästa mamma, som har världens bästa grabb.

Jag får nästan ont i hjärtat för att han tar upp så stor plats där. Min lilla älskling.

Att ha julen runt hörnet är bra för uttröttade trotsungeföräldrar. Man har ju nåt skitbra att hota med! Eller nää, nåt att... motivera till snällhet med. Jag hotar aaaaldrig min unge med nåt.
Fast det är inte alltid det funkar som man tänkt. Nya tider kräver nya metoder.

- "Är du inte snäll så skriver jag brev till tomten... Ska du vara snäll?"
- "Näää, du hinner inte!"
- "Men då skickar jag sms till tomten, jag har hans nummer! Ska du vara snäll nu?"
- "Joo, jag ska, jag ska!"

Hehe.

Idag har vi pyntat granen iaf! Eller jag har fixat montering (plastic fantastic-gran i år som vanligt) och fått upp ljusen. Adrian har hängt upp julgranskulor och sånt skoj. Jag vill gärna ha det på ett visst sätt, så jag fick koppla på den estetiska blindheten.

Närå, hade det inte varit för Adrian hade jag nog inte haft uppe någon gran överhuvudtaget, så klart kisen ska pynta! The jul is for the kids. Och så är det faktiskt ganska gulligt med massor av julgranskulor på samma... plastgren.

Oj. Det slog mig att jag har jullov nu!
Eftersom både jag och Adrian varit hemma idag har det bara känts som en vanlig sketen lördag. Men nä. Det är stor skillnad på lov-fredag och vanlig lördag!

Jag är ledig resten av året! Det låter som att jag ska vara ledig hur länge som helst... Drömma kan man väl få.
Men jullovet är najs. Tre födelsedagar, julafton (julmat!) och så nyår. Supernajs!

Sa jag att jag har lov?

Adrian berättade en kort saga för mig häromdagen.

"Det var tre bockar Buse. Det var stora bocken, lilla bocken och mellanstora bocken. De skulle gå över en bro, för det var fest där. Under bron fanns ett troll!
Aaaaah, ät inte upp mig! AARRRGGGGHHH!"

Snipp snapp snut, och så var sagan slut!

Kastade cykel på närstående.

Ja, det stod så. På Facebook fanns en liten notis från NSD, som jag inte orkade läsa.

Kastade han den på en närstående relationsmässigt, eller kastade han den på en närstående, som i någon som stod en liten bit bort. Så himla långt kastar man ju inte en cykel liksom.
Kanske var det en närstående närstående?

Fast jag läste notisen sen ändå. Den var tråkig.

Ungefär som det här inlägget. Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Jag är trött och har ont i huvudet.

Vill man bli förbannad och få dagen förstörd ska man gå till Försäkringskassan. Jag har testat, så jag vet!

Mötet i korthet:
"Jahaaaa, egentligen ska man ju inte gå i skolan när man har aktivitetsersättning... Och social fobi? Hur går det ihop med att gå i skolan? Njaaa, jag ska kolla med försäkringsläkaren, men blir det avslag på det här kan du ju överklaga."

WTF??! Jag checkade med FK innan att det var okej att börja skolan. Jag fick klartecken. Annars hade jag väl för i helvete inte börjat skolan. Ska de komma nu och säga att näää, nu får du inga pengar?? (Fast det känns mer som att de sparkar ner en, hoppar på en och säger "na na na nana na" och asgarvar.)

*Infoga stor mängd grova svordomar här*

Jag måste ju ta tillfället i akt och skryta lite. Kolla bara vem som är "veckans bloggare" i Annonsbladet! Hihi!



Alltså guuu, får jag nåt blog award nu? Vad ska jag ha på mig på blogg-galan? Shit azzå.

Jag kan visst inte gå på stan utan att folk ska komma och fråga om vägen.

Idag var det en trevlig brittisk tjej som ville veta vart the tourist office låg. Jag svarade snabbt och pekade lite artigt sådär, fastän det är fult att peka.

Jag kom på att jag kanske borde vara lite trevligare mot turister som tar sig hit. Helt uppenbart måste de ju vara lite... eljest, som kommer hit mitt i smällkalla vintern.

Fast jag får ju träna pyttelite på engelska varje gång. Inte illa va! Undrar hur det kommer sig att fastän man faktiskt är duktig på engelska annars (jag erkänner!), så låter man ändå helt utvecklingsstörd när man ska prata utrikiska sådär oförberett?

Trevlig brittisk brutta: "Excuse me, do you know where the tourist office is?"
Utvecklingsstörd, halvt ihjälfrusen Sofie: "Ööööh, rajt theeeer!"

De flesta verkar ju syssla med sånt här, och jag kan ju inte vara sämre!

Som ni vet är jag ju oerhört intresserad av mode.
Så varsågod kära vänner, dagens outfitbild!


Ortos - införskaffad för några dagar sen, från arbetsterapeuten.
Och jo, jag hade även kläder. Närmare bestämt jeans och tröja, säkert från typ H&M.

Jätteintresserad, som sagt. Jeansen var blå och tröjan brun, om någon ville veta. Och jag matchade den bruna tröjan med mina bruna skor, helt oavsiktligt!

Idag var vi till dagis för att titta på de lussande små barnen. De flesta gjorde ju sånt i fredags, men inte dagis inte.

Barnen var så söta så! Fick nästan en tår i ögat när de tågade fram och sjöng. Tre sånger hade de lärt sig. Luciasången, tre pepparkaksgubbar och blinka lilla stjärna.

Fota var meningslöst, men Roger testade att filma lite i alla fall. Han frös som en hund och hade inga vantar, så det skakar ju litegrann. Adrian är den där blyga lilla grabben som går allra sist med fröken. Sjöng gjorde han inte, och han sa efteråt att det var INTE kul.

MWAHAHA! Tack vare en blogg jag följer hittade jag denna sida. De mest barnförbjudna inläggen är ju såklart roligast, men jag vågar inte lägga in de jag garvade mest åt... Ni får nöja er med dessa, om ni inte själva surfar in på sidan förstås...

Helt underbar!

Alltså, fan vad ballt.
Det GÅR alltså att spela annat än dansbandsmusik på dragspel... Man lär så länge man lever!

Min grabb har humor. Under utveckling, så det blir ju inte som man tänkt alla gånger, men ändå.
Ibland får man helt enkelt se till att folk är på samma linje som en själv.

- Mamma, jag tar din mjölk nu...
- Va? Jaha, ta den du.
- Men mamma, jag tar din mjölk nu. Säg "nej nej nej".
- Nej, nej, neeej, ta inte min mjölk!
- MWAHAHAHA!

Såklart är man väl aldrig så hungrig som när man inte får äta.

Det finns äpplen i köket. Och choklad! Juice. Chai te! Det finns glass i frysen...

Men nä, "lite vatten går bra". MÄH!

Jag var själv in på labb och bokade tiden. Jag fick en lapp av en tant där, som också skrev in min bokade tid i datorn.
När jag kom dit i morse så hade jag minsann ingen tid bokad. Jaha? Det där stället verkligen skriker kompetens.

När hon kollade mer noggrant i datorn så skulle jag visst lämna fler prover än sköldkörtelproverna (fast inte idag tydligen, men ingen annan tid vad bokad heller), och skulle vara fastande också. Men det är det ingen som sagt.

Jag fick lämna sköldkörtelprovet ändå, och fick en ny tid på fredag för att lämna andra prover. Kolesterol i alla fall, och vad mer det nu kan vara. Man får ju aldrig veta nåt.

Jag ska fasta från klockan 20.00 på torsdag kväll till på fredag morgon kl 7.30. Jag kommer vara hungrig när jag kommer till skolan på fredag. Förhoppningsvis finns någon lussebulle i luciafirandets omedelbara närhet som jag kan sno.

Jag fick den här förtjusande muggen med mig hem.



Min första tanke var att med såna här snygga muggar ska man sätta sig nånstans där det är mycket folk, och dricka äppeljuice.

Idag har jag äntligen kommit mig iväg till skolan!
Det känns bra. Riktigt bra!

Hela två lektioner har jag haft. Matte B, som jag faktiskt fattade lite av och Nk, som jag fattade lite mindre av. Nåja, det blir vad det blir osv. Eller nåt.

Två lektioner var dock lite för länge att sitta ner tydligen. Ryggen och höften protesterade, och när jag slutade för dagen hade jag så ont att det nästan var svårt att komma nerför trappan. Grabbarna hämtade mig och när vi kom hem var det tabletter och soffläge som gällde.

Ett piller jag däremot inte fick ta var Levaxin. Jag ska och lämna prover imorgon igen, och då får jag inte ta dagen innan. Det känns lite skumt att inte ta, nu när man har blivit så van.

Idag är faktiskt den enda dagen den här veckan (utom lördag och söndag då, dööh)(förhoppningsvis) som jag inte ska till sjukhuset. Inte undra på att det känns som att jag springer där för jämnan - jag gör ju det!
Nästa vecka ska jag dit endast två gånger, fast två besök per dag. Det känns väldigt krämpig pensionär-ish.

Eftersom Adrian mått dåligt sen igår och knappt ätit, så har det ju varit desto viktigare med vätska. Vad som helst  bara han dricker, ungefär.

Idag fick han därför lite cola utan kolsyra. Hjälper väl inte egentligen, men det är ju en sån där grej som man ändå kör med. Placeboeffekt, eller nåt.

Han fick en liten skvätt först, så vi kunde se om han fick behålla det eller inte. Eller som jag förklarade det, att vi skulle se om magen säger nåt.

- Mamma, får jag mer cola nu?
- Vänta en liten stund, vi ska ju se om magen säger nånting först.

...

- Nu säger magen nånting!
- Vad?
- Att den vill ha cola!

HAHA!

Det var väldigt trevligt igår! Übergod julmat och ünderbart sällskap, det kan väl inte bli så mycket bättre?
Adrian blev rastlös efter sisådär någon minut, men det gick bra ändå. Han tjoade och klättrade, men störde ingen så det var lugnt.

Han hade sin Kiss t-shirt på sig. Gruppen Kiss alltså. Adrian hade lite svårt att greppa det där. Han vidhöll vid att de hette Piss. Lite rätt har han ju faktiskt...
Anders frågade Adrian om han är hårdrockare, men nä - mockarockare!

Jag hade lite bilder från julbordet, men alla ser så sura ut på alla bilder, så jag vet inte om jag vill lägga ut någon. Ska kolla sen om Roger har någon bild i sin mobil...

Idag har varit en lite sämre dag. Adrian har vägrat äta, men ändå varit sitt vanliga glada jag.
Vid ett-tiden sa han att han mådde dåligt, och la sig för att sova. Vid två somnade han, och sov till strax efter tre.
När han vaknade var han piggare och gladare och jag tänkte att det blivit bättre.

Jag frågade ändå om han mådde dåligt osv, och jag tänkte att jag hämtar en hink för säkerhets skull. Och tur var väl det. Någon timme senare kräktes han.

Nu är han som vanligt igen. Kanske bara något som behövde komma upp, och inte magsjuka. Man kan ju hoppas i alla fall! Han ville inte ha middag, men han får i sig vätska. Han är glad och pigg och tittar på Ben 10 nu.
Håll tummarna för att det inte är magsjuka!

...klockrent! Tur att några i min släkt har likadan humor som jag. Bara måste föra denna länk vidare.

http://www.klockren.nu

På dagis håller de på att öva på sånger inför lucia, och vi har fått hem ett papper med några visor på.
Jag försöker smygträna med Adrian ibland när jag kommer ihåg. Oftast när det är dags för tandborstning.
Inte för att det är så noga... Han är bara tre och han behöver inte stå som en väldrillad tomte och sjunga klockrent. Men ändå, det är kul att sjunga med Adrian.

- Mamma, kan du sjunga blinka-lilla-stjärna-BOOH?
- Blinka lilla stjärna?
- Nä, blinka-lilla-stjärna-BOOH!
- Nej, den kan jag nog inte. Kan du sjunga den för mig?
- Joo...

Och så börjar han snabbt rabbla en massa konstiga ord/ljud.

- Skulle inte du sjunga åt mig?
- Vänta mamma, det är bara lite reklam först.

I onsdags kväll beställde jag en present och en julklapp, och en liten grej till mig själv. Igår morse fick jag ett mail där det stod att paketet skickats, och nu har jag det i min hand! Jag älskar Bluebox!

Presenten och julklappen är färdiginslagna, hur bäst är inte det?

Det jag beställde till mig själv var en liten pillerask.
Jag ska ju ta Levaxin varje dag, och istället för att glömma bort att ta med piller om jag ska bort nånstans så kan jag alltid ha några med mig istället.

Asken är ganska liten, 5,5 x 2 cm, men det är ju bara perfekt.
Och ja, jag beställde den bara för att den också ser ut som ett piller. Den blåröda beställde jag. Skulle kanske ha beställt fler...
(Bilden är från Bluebox)

Okej, jag vet att jag inte är någon skönhet. Senast jag hade riktigt fin hud var väl när jag var typ nio.
De senaste åren har det väl ändå varit... någorlunda acceptabelt, men nu jäklar! Har jag blivit tonåring igen eller vad fan är det frågan om?

Jag undrar om det kan vara någon biverkning av Levaxinet kanske? Hormoner är inte att leka med alltså.
Ska tillbaka till läkaren den 15:e, så jag ska passa på att fråga då. Kanske hon har något magiskt piller åt mig eller nåt. Tills vidare får man väl stå ut med att man ser mer hemsk ut än vanligt.

Besöket hos arbetsterapeuten igår gick fint, och det tog bara en dryg halvtimme.

När jag kom dit fick jag först mäta handstyrka. Jag har ju själv känt att jag förlorat kraft i högerhanden. Jag kan t.ex inte knåda deg och baka längre utan att det gör ont, jag kan inte öppna läskeblaskflaskor osv.

Handstyrkan mäts i Newton (N) och ska jag vara ärlig säger det inte mig så värst mycket. Man skulle greppa ett handtag på nån skum mojäng, och pressa allt vad man kunde under 10 sekunder.
Max på högerhanden var 126 N. I vänsterhanden var jag lite starkare. 195 N. En liten skillnad...

Sen fick jag göra en paraffinbehandling. Det kändes lite läskigt att doppa handen i varmt paraffin, men det var faktiskt ganska najs. Som att stöpa ljus, fast man doppar handen... Hela handen såg ut som att det var indränkt i stearin. Sen fick jag sätta händerna i platspåsar och sen in i stora varma "vantar".
Sen fick jag sitta så en kvar ungefär, och bara ha det varmt och skönt om händerna.

Snyggt va?

Paraffinet stelnade och blev som vita handskar. När hon drog av vantarna och påsarna kunde jag inte låta bli att påpeka att jag kände mig som Michael Jackson...

Sen fick jag göra lite övningar. Så enkla att de kändes fåniga, men det var ändå tungt. Särskilt med högerhanden. Händerna riktigt skakade av utmattning och jag kände mig riktigt handikappad. Fy fan, det var inte kul.

Om lederna blev värre skulle vi avboka nästa tid, men det känns rätt okej. Inte mindre ont, men inte mer ont heller, så på måndag ska jag dit igen.

Imorgon däremot ska jag till skolan. Det spelar ingen roll hur ont jag har, jag har bestämt mig för att jag SKA dit. Jag hatar att missa såhär mycket, så för mitt psykiska välmående måste jag dyka upp. Om inte annat för att prata med lärarna och förklara läget. God damn.

Sen är det i alla fall helg igen och jag kan vila med gott samvete. På lördag är vi bjudna på julbord! GulleMamma och Anders bjuder :)

Nu har arbetsterapeuten varit här. Eftersom typ ALLT gör ont så gick hon inte igenom något specifikt utan jag fick bara lite allmänna tips och råd. Mycket vettiga saker, som jag förhoppningsvis ska komma ihåg.

Vi ska ses igen imorgon. Då ska hon mäta handstyrka och så ska jag få göra en paraffinbehandling och lite övningar. Det ska bli spänki.
Känns det bra så ska jag dit igen på måndag.

Problemet är att hitta henne. Jag minns inte vad hon heter, jag vet inte vart hon sitter... Vad säger man i kassan när man anmäler sig?
"Hej, jag har tid hos någon klockan 13." ?