Tiden går fort, och helt plötsligt har jag en sexåring, som dessutom har tappat sin första tand, och så har det visst varit jul också.

Snart är det nyår och så fyller jag visst år sen också. Det händer en himla massa när man är ledig!

Världens sötaste lilla tomte hälsar till släkten... Bättre sent än aldrig!

(Fast inte så länge till, visserligen.)

Grabben ser fram emot julen, och sjunger alla möjliga julsånger.
Senaste favoriten:

- TÄND ETT LJUS OCH LÅT DET BAJSA!

- Får man säga fuck you?
- Nej, det får man inte.
- Vad betyder det då?
- Öh... Jadu... Det är väl ungefär samma som att be någon dra åt helvete.
- Kan du k-ordet då?
- Vad är det för ord?
- Jag minns inte... men det ska rimma på mulla.

Man kan ju inte säga att de inte får lära sig nåt i skolan iallafall...

Kom att tänka på hur mycket mitt liv har förändrats sen den här tiden förra året.

Tänk om jag hade kunnat ana då var jag skulle vara idag... Jag hade nog inte trott på det själv.

Allt händer av en anledning.
Och vet ni? Det finns en mening med allt som inte händer också.

Grabben letar efter en leksak och tittar under soffan och utbrister:

- Åh nej, vad mycket jobb det är under soffan!

Idag har vi varit och tittat på världens finaste luciatåg.
Grabben min var pepparkakstomte!

Världens finaste pepparkakstomte.

Idag ska vi på "avskedsfika" hos mamsingen.
Hon åker till Indien nästa vecka och ska vara borta i tre veckor!

Julen kommer att kännas konstig utan lilla mamma/mommo.

Jag hamnade på min gamla blogg igår, oklart varför.
Men vad kul det var att läsa om allt min lilla gosse har sagt och gjort!
Mindre kul att man redan glömt så mycket...

Det är mycket roligare nu när han är större och vi kan umgås på ett helt annat sätt, men nog saknar jag den gamla goda tiden också. Mer än vad jag trodde faktiskt.

Helgen har varit helt underbar. Vi har lagat mat tillsammans, läst sagor, hjälpts åt med städningen litegrann och så bara suttit i soffan och haft det mysigt med kramar, pussar, popcorn och film.

Och så har jag lärt honom "give me high, give me low - too slow!".
Skitkul, tyckte både jag och femåringen, hehe.

Humorn är på topp såhär klockan 1 på natten.

Varför sover jag inte?

...är ungefär lika med noll.
Ibland är det så himla trist att vara vuxen!

Som barn var man så glad och förväntansfull, och nu känns det mer som
"vemskalagamatenochvarskavivaraochhurskajaghinnaköpaallajulklapparAARRRGGGHH".
Typ så.

Men när man har en femåring som går och tränar inför luciatåget och som går omkring och sjunger "BJÄLLERKLANT, BJÄLLERKLANT"... Då sprider sig faktiskt lite julkänsla i kroppen ändå.

Seriöst. Kan inte någon komma och kidnappa Fabian Bengtsson igen?

Fast jag förstår varför de lämnade tillbaka honom.
Jisses.

Jo, jag lever! Faktiskt. Det är bara bloggen som är död.

Jag är inte riktigt frisk än, och jag är oerhört trött och sliten mest hela tiden.
Men det tar sig, och bortsett från lunginflammationen verkar det hända lite bra grejer.
Känns fint!

Nu ska jag hosta lite till, kolla klart DH från igår och sen försöka sova.
Jag kan visserligen knappt sova längre, men att hosta är jag skitbra på!

Ha en bra kväll!