När datorn inte är på så kommer jag på massor med saker som jag vill skriva om.
Sen när den väl är igång så är alla idéer som bortblåsta. Typiskt.

Jag funderade på om det kanske fanns något sätt att lura hjärnan på, men till slut kom jag på att det enklaste är nog att köpa ett litet anteckningsblock eller något. Nu gäller det bara att komma ihåg att köpa ett också...

Då skulle jag ju kunna skriva upp saker som är bra att komma ihåg annars också, inte bara till bloggen.
Som "kom ihåg att inte sitta uppe till 00:30 utan lägg dig i tid för bövelen!" till exempel.

När jag skulle väcka pojken låg han ihopkrupen som en liten boll på min kudde.
Täcket hade han sparkat av sig, och det såg så kallt ut att jag bäddade ner honom igen innan jag försiktigt smekte honom över ryggen och väckte honom.

- God morgon, älskling. Det är dags att vakna nu.

Han vände ansiktet ner i kudden och mumlade ett nej till svar.

- Jag vet att du är trött, men snart är det helg och då får du sova så länge du vill.

Han satte sig upp och gnuggade sig i ögonen.

- Nix.
- Nå?
- Jag har ett möte i Stockholm på lördag. Halv ett på morgonen ska jag vara där.
- Oj, det var tidigt. Vad är det för möte?
- Det är nån stor loppis som jag ska gå på. Du får följa med om du vill.
- Ja, det låter spännande. Ska jag bära dig till soffan?

Jag älskar morgnarna med min pojke!
Och jag älskar att han är så go och glad fastän han är dundertrött.

När jag går ut till sophuset brukar sonen stå vid fönstret och vinka, och hålla lite koll på mig.

Så jag inte försvinner eller nåt.
Den senaste tiden har han varit väldigt mammig, och har velat ha mig i närheten mest hela tiden.

(Och jag vet att mammor som har barn som är mammiga på riktigt skulle asgarva tills tårarna sprutar åt att jag tycker att min pojke är mammig, men jag är verkligen inte van.)

Sist jag skulle ut med soporna sa jag till som vanligt, och grabben var precis på väg att dra upp persiennerna i fönstret ovanför soffan när han plötsligt satte sig ner igen med en duns.

- Äh, det behövs inte. Jag kommer ändå inte att sakna dig.






(Halleluja!)

Ifall någon trodde att köket var klart vid det här laget så HAHAHAHAHAHA.

Men det tar sig! Vi har nu, till exempel, en av världens snyggaste fondväggar.

Mamma och Flanders var här igår och hjälpte till med köket.
De har måttat, målat och trixat.

Och de kommer idag OCKSÅ! Lycka!
Jag tror att Sussi också skulle komma och hjälpa till lite senare.

Åh, vad ni är snälla och underbara!
Det går inte att beskriva i ord hur tacksam jag är, men kan ju försöka:
TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK!

Jag blev väckt av en glad liten kille som klappade på mig lite försiktigt.

- Mamma, vad är det för dag och är jag ledig?

När jag berättade att det var lördag sken han upp som en liten sol.
Han viskade att han ville kliva upp, och jag viskade tillbaka att han kan ju kliva upp och titta på barnprogram så kommer jag om tio minuter.

De där tio minuterna råkade bli nästan 50...

Han kom tillbaka in i sovrummet och berättade att han hade klivit upp och gått och tagit hand om alla sina gosedjur. Han hade borstat tänderna på allihop och sen hade de läst sagor tillsammans.

Hur gullig får man vara?

Sen gick han och fixade sin egen frukost, och han var påklädd och klar när jag klev upp!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - att ha ett stort barn är AWESOME!

Idag har jag fått vara på "Hjärnviljor" och lyssna på Thomas Lundqvist och Mikael Andersson.
Det har varit en otroligt intressant och inspirerande dag!

Det är så härligt att få tänka om och tänka nytt!


"Framgångar är inte slutgiltiga,
misslyckanden är inte livshotande;
- Winston Churchill

Så sjukt. Så ofattbart. Så hemskt.
Jag kan inte fatta det. Har det verkligen hänt?

Jag träffade henne knappt, och ändå liksom fastnade hon hos mig.
Jag vet precis varför, men det är inget jag behöver ta här.

Sov gott, lilla gumman.


Kära, älskade, fina syster.
Jag är så ledsen för din skull.
Det gör så ont att du har så ont. Jag önskar att jag kunde fixa allt. Ordna så att det inte hänt.
Jag vill kunna hålla om dig och pussa på dig och säga att det bara var en mardröm.

Jag vet att jag kanske inte är den första du vänder dig till när du behöver tröst och stöd.
Men jag finns här. Det vet du. Dygnet runt.
Jag kan omöjligt förstå hur det känns, men jag lyssnar mer än gärna om du vill berätta det för mig.

Alltså.
Det här att jag använder vinterjacka när det är fem plusgrader ute, och ändå FRYSER...

Känner att det bådar ju gott inför vintern liksom.

Om jag någonsin skulle klä ut mig till Halloween hade jag velat ha den här dräkten!

Jag ÄLSKAR serien Keep från Sagaform. ÄLSKAR, I tell you!
Vilket kan vara bra att veta nu när både jul och min födelsedag närmar sig, liksom.

Ni bara: Diskret much?

Och då säger jag: Hell no. Hur ska man få det man vill ha om ingen vet vad det är?

Kolla bara!
My preciousssss.

För en vecka sedan fyllde en vän år, och jag har inte ens sagt grattis.
Eller jo, klart jag har, men inte här. Fy på mig.

Så, eftersom du är lika nördig som jag så hade jag velat ge dig en sådan här Alfapetsmugg!
Men du bor ju så jäkla avsides (eller om det är jag som gör det kanske) så jag kan ju inte ge dig den ändå.

Du kan ju låtsas att du fått den och är jätteglad osv, och så låtsas jag att jag har blivit bjuden på en bit tårta. Mmm... tårta.

Grattis i efterskott, M!

Känslan då man ber barnet att städa undan efter sig och får ett "OH MY LORD!" till svar:

AWESOMENESS!

Jag har världens coolaste unge.

Var inne hos Kandy och såg att det beställdes smink från eyeslipsface.se, och det till oemotståndliga priser!

Det är väl lite sent att tipsa om nu kanske, men i 12 timmar till så får man 40% rabatt om man anger koden DARKTHUR (och handlar för minst £20.00).

Så jag råååkade beställa två mascaror, en ögonfransböjare, en palett med 32 ögonskuggor, olika nagellack, en eyelid primer, en concealerborste, en ögonskuggsborste och läppglans för 206 kronor, inklusive frakt!

Och ja, det kan mycket väl vara världens fulaste kollage... Men jag kunde inte låta bli (det är ju så roligt) fastän jag hade bråttom och inte riktigt hade tid med finlir. Jag borde nämligen ha gått och lagt mig för sisådär... 30 minuter sedan?! GOD NATT!

Fick ett brev från Skatteverket.
Öppnade det, läste de första raderna och DÄR kom hjärnblödningen!

Ååååh, vad mysigt att bli väckt av att någon får en hostattack rakt i ansiktet på en.
Eller inte.

Så ja, the vabbande continues... Grabben blir mest troligt hemma resten av veckan. Så fort han anstränger sig eller blir lite kall hostar han som en gammal rökare.

Jag längtar tillbaka till jobbet!
Inte för att det på nåt sätt är jobbigt att vara hemma med en sjuk, hostande, sur och trotsig femåring. Inte alls. Neeej.

Fast nu på kvällen har vi faktiskt haft det rätt mysigt.
Han har varit på bättre humör, vilket har haft en positiv effekt på mitt, och så har vi lagat mat tillsammans och ätit framför tvn. Brorsan och hans tjej vågade sig hit för att berätta lite goda nyheter, och så har de druckit kaffe och spelat Smurfyatzy med oss.

Efter att grabben somnat råkade jag fastna i Photoshop och diverse guider, och jag inser nu att jag borde ha gått och lagt mig för över en timme sedan... God natt!

Idag har jag vabbat för allra första gången.
Tänk att det skulle ta nästan sex år.

Grabben har varvat vila med att nästan hosta ihjäl sig, och jag har fått en massa saker gjorda.

Inte världens bästa kombination kanske, iallafall inte för grabben, men jag kan inte låta bli att vara lite nöjd över att jag numera kan vabba.

Det var -5 och dimma ute när jag klev upp imorse.
Under frukosten satt jag och drömde mig tillbaka till minisemestern jag hade i pappas och Evas stuga.

Är det inte sommar snart?!

Just precis nu sitter jag faktiskt inte alls och bloggar.
Jag sitter faktiskt på Folkets Hus med grabbarna grus och ska se Savannens Hjältar i 3D. Det ni!

Mest troligt har jag ätit upp alla popcorn redan också.

Jahaja. Det var väl kul så länge det varade.
Min blogg.se-app verkar ha begått självmord.

Annars sitter jag och surfar efter frisyrtips. Jaaa, jag vet att jag tjatar.

Men jag verkligen MÅSTE klippa mig. Men huuur?!
Och vad lätt för mig som har sån beslutsångest. Verkligen. Herregud, tänk om det blir feeel!

Om jag bara hade vågat så hade det nog blivit ganska kort.
Jag misstänker att mitt hår hade blivit ganska lyckligt då.
Kanske hade det blivit någon kul färg också... Om jag bara hade vågat.

Hur tusan vet man förresten om man passar i blont hår?

Äntligen äntligen äntligen har jag köpt skor!
Hela TVÅ par varmfodrade raringar. Woop woop!

Snart snart snart kommer de med posten och ska bo med mig. Sweet.

Surfade precis in på Aftonbladet och fick bekräftat det jag alltid vetat.

Jag har blivit lite besatt av Photoshop.
Imorse, 05:50, stod jag i duschen och tänkte på olika effekter och vad man kan trixa ihop till bloggen.

Jag vill lära mig mer! Nu. NU!

Seriöst, people.
Blir det än värre så får ni styra ihop en intervention...

Å andra sidan får ni ju mer bilder på den jag fotar mest!

Han är så himla fin. Jisses.

Som den ord- och Alfapetsnörd jag är så vill jag också ha en sån här ring!

Helst med bokstaven A, eller S, förstås. Fast kanske inte alldeles bredvid varandra...

I remember summer days
We were young and unafraid
With innocence we'd glide beneath the stars

It seems so long ago
Beyond the life I now know
Before the years would have their way and break my heart

Do you feel the same
For what once remained
Yesterday is gone, we can't go back again
Do you ever cry for the ghost of days gone by


Alter Bridge - Ghost Of Days Gone By

Jag gjorde en ny header igår, och jag gjorde den alldeles alldeles själv!
Känner mig faktiskt duktig, men mest väldigt nöjd och belåten!

Om den inte syns så tryck F5.
Vad tycks?

Ååååh! Jag har hittat ett objektiv som jag tror att jag vill ha!

Jag har länge längtat efter ett makroobjektiv, men de som jag fastnat för har kostat minst 6-7 000, och min plånbok hångarvar åt mig bara jag tänker tanken.
Rätt högt dessutom. Det är ganska störande.

Nu har jag hittat ett objektiv som åtminstone verkar vara okej och som "bara" kostar
2 290...

Jag älskar makrobilder, och jag verkligen älskar att fotografera. Det är något jag vet att jag kommer att hålla på med, och jag vill gärna komma vidare i mitt fotograferande så att säga...

Men är det verkligen försvarbart att köpa ett objektiv för 2 290?
För mig är det VÄLDIGT mycket pengar. Och som vanligt känns det fel att köpa något som bara är till mig själv.

Kan jag? Får jag? Borde jag?

Eller är jag helt dum i huvudet som ens funderar på att lägga ut så mycket pengar på ett litet sketans objektiv...?

Jag som tyckte det var "sommar" nyss. Kan inte tiden sluta gå så fort?
Det är snart två månader sedan som jag var ner till älskade störda släkten och min Nisse.

Men jag är ändå glad att det är oktober.
Jag har faktiskt, för en gångs skull, saker att se fram emot!

Det händer mycket kul på jobbet.
Jag ska på två intressanta och spännande föreläsningar.
Brorsan och Sanna ska ha fest, och jag ska dit! Woop woop!
Och lite annat smått och gott förstås!

Men jag inleder oktober med att gå på loppis tillsammans med sonen och Sanna.
Det är alldeles för länge sedan sist, och jag älskar ju loppisar!
Jag hoppas att jag hittar massor med fina, och sjukt billiga, saker.

Ha en underbar lördag!