Jag var så gott som säker på att det var imorgon jag skulle till arbetsterapeuten. Så säker att jag nästan inte tänkte ringa och kolla. Men så ringde jag ändå, för säkerhets skull. Och det var visst idag jag skulle dit! Hoppsan.

Så nu blev det ju lite småstressigt helt plötsligt. Bussen går om en timme ungefär, och jag ska hinna duscha, hitta kläder (och klä på mig) och äta frukost och lite sånt. Tur att jag är otjejigt snabb och duschar och gör mig klar på max en kvart.

Det är för övrigt mitt sista besök hos arbetsterapeuten! Det blir ny mätning av handstyrka och lite sånt. Det ska bli spännande att se om det gjort någon skillnad att springa dit och "träna". När jag tänker efter så har jag faktiskt haft mindre ont i händerna. Wohoo!

Vad ska jag hitta på sen då? Skolan börjar ju först 12.30.
Promenad upp på stan i det fina vädret i alla fall. Kanske tar jag mig en promenad till järnvägsparken också...

 

Idag har jag läst ut Den Förlorade Symbolen. Det blir ju inte att läsa lika mycket som man gjorde förr, men jag har ändå läst ungefär 500 sidor sen igår bara. Jag måste se till att börja läsa böcker oftare, det är ju bland det bästa som finns!

Jag älskade den! Någon hade skrivit att det är Dan Browns sämsta, men det tycker jag inte. Jag fastnade direkt, och den var väldigt bra, intressant och spännande. Läs den, god damnit!

Från Bokus: Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, kallas i sista stund in för att hålla en kvällsföreläsning i Capitolium, Washington. Men bara minuter efter hans ankomst hittas ett märkvärdigt föremål i byggnadens rotunda. Det är dessutom kryptiskt kodat med fem olika symboler.

Langdon förstår att budskapet är en uråldrig åkallan, menad att locka dess mottagare in i en sedan länge förlorad värld av hemlig visdom. När Langdon inser att hans mentor, Peter Solomon - filantrop och framstående frimurare - brutalt kidnappats, förstår han att det enda sättet att rädda sin väns liv är att hörsamma den mystiska uppmaningen och följa den vart den än leder honom. Han sveps in i en värld av beslöjade historier, gåtfulla ikoner och förborgade koder som tycks leda honom mot en ofattbar sanning.

Robert Langdons tredje äventyr, uppföljaren till Änglar och Demoner och Da Vinci-koden, är en händelse i bokvärlden som saknar motstycke.

Jag kollade på Making Over America with Trinny and Susannah igår kväll.
Ett program som involverar kläder som jag faktiskt står ut med. Just för Trinny och Susannah, jag tycker att de är helt underbara! De är brutalt och skoningslöst ärliga och, verkar det som, helt utan farstu. Lovely!

Vad najs det skulle vara om man fick vara med om en sån där makeover. Slippa göra grovgörat, liksom.

Plötsligt klampar de in och ropar "Hellooo darling!" och så bara hänger man på och blir stylad och fin. Nackdelen är ju förstås att man hamnar på tv, men förhoppningsvis kommer folk bara ihåg hur snygg man blev i slutet av programmet och inte hur miserabel man såg ut i början...

Morsan och syrran har varit förbi idag, med allt vad det innebär - det vill säga överlycklig unge, obligatorisk tebjudning och diverse spel.

Jag blir så gott som lika glad som grabben, fast jag låter bli att hoppa på stolen och klättra upp i mommos famn osv. Jag har bara en känsla av att mommo inte skulle uppskatta det så mycket...

Sådär trevligt och roligt som man har när man är ute och fikar med nära vänner, och man skämtar och är allmänt störd - så är det att ha mamma och Emma på besök. Varje gång!

I love it!

Nä, nu jävlar!

Att inte träna och äta som ett svin torde ju resultera i viktökning. Ändå har jag klarat mig rätt bra trots fusket sen jag övergav min GI-kost för ungefär två år sen.
Jag har varit ner på -13 kilo och det har varit ljuvligt!

Jag har inte tränat på ett halvår ungefär pga alla smärtor och nu börjar det synas på vågen. Usch!
Det får mig att må dåligt, jag har lovat mig själv att aldrig väga så mycket igen.

Kosten måste skärpas till omedelbums, och jag ska ta tag i träningen direkt när jag blir frisk.

Jag hade velat träna något mer, utöver styrketräningen på Nautilus. Jag vet bara inte vad...
Yoga har jag klurat på, och sen har jag ju den där kampsportsdrömmen som inte riktigt vill släppa taget.
Boxning kanske hade varit nåt?

Någon som har tips på någon rolig träning?
Jag längtar efter att få känna mig smidig och stark, och att få ha en massa snygga muskler!

/Svullo

Förkylningen verkar bryta ut mer ordentligt nu. Äntligen, kanske man ska säga. Nu kanske jag blir av med skiten!

Kanske beror det på att vi igår äntligen fick ihop nog med kraft att gå ut och skotta.
Det var tungt och jag trodde jag skulle dö emellanåt, att skotta när man är förkyld är väl inte världens smartaste grej, men jag överlevde!

Vi fick avbryta när grabben blev sur. Jag vägrade ge honom skjuts i snösläden, efter att ha skjutsat honom några gånger fick jag lite ont i ryggen, så han ställde sig och storbölade. Tur att alla grannar jobbar om dagarna...
Han stormade in i hallen och jag sa att jag kommer in när jag är klar.
Någon minut senare hörde jag honom yla i hallen.
- MAMMAAAAA!!
- PAPPAAAAAA!!

Då gav jag upp och gick in. Men skottat blev det. Inte helt bra, men det duger. Roger ska försöka låna en traktor från jobbet under helgen och skrapa bort det sista.

Jag kan dock inte låta bli att undra några saker.

• Ska det inte bli sommar snart? Jag är less på iskyla och snöstormar.
• Finns det snöslädar som är byggda för folk som är längre än 160? Jag bryter nästan ryggen när jag skottar.
• Varför kan jag inte bli normal på bild?
• Eller ser jag verkligen sådär mongo ut på riktigt?

... eller tycker någon annan om det här lika mycket som jag?

Vilken trevlig överraskning!

När jag rensade vardagsrumsbordet hittade jag en Fitness Magazine som jag hade glömt bort att jag hade. Fortfarande inplastad, hel och obesudlad. Underbart!

Ni vet väl vad man säger.
Det som glöms av trög, dyker upp i hög.

I en av bloggarna jag följer var det för någon dag sen en diskussion om reklam.
Angående den där dumma Air Wick-reklamen. Den med giraffen... Om ni sett den?

Jag reagerade faktiskt själv på den när jag såg den första gången. Inte sådär jättemycket, men jag tyckte att den var fånig. Alltid är det en glad mamma som ska städa; höjden av lycka är när det doftar rent hemma och när hon får plocka undan efter sina sviniga tonårspojkar.

Gärna ska ju kvinnan vara lite korkad också, och inte riktigt fatta hur produkten ska användas. Det är då karln gör entré och visar hur man ska göra.

Så är det ju varje gång jag står med en rengöringsflaska och gapar som ett fån. Vilken TUR att Roger kan komma och visa mig hur man ska göra!

Jag har sovit dåligt inatt, och vaknat hur många gånger som helst.
Klockan hade jag ställt på 06.30, för att kolla av läget. Om det skulle kunna bli dagis och skola idag.
Men grabben hostar och snorar fortfarande, så det blir att stanna hemma idag åtminstone. Imorgon kollar vi läget igen. Nångång måste han ju bli frisk.

Samtidigt känner jag själv att jag blir mer förkyld för varje dag som går, men det ignorerar jag så gott jag kan.

Han skulle älska att få komma tillbaka till dagis, han saknar sina kompisar.
Men det känns inte som att det är någon mening när jag vet att han inte riktigt skulle orka. Han är ju kille, så han blir så ynklig när han är förkyld. Så fort det kommer lite snor börjar han gråta, och skrika efter papper.
Kuuul att skicka en sån unge till dagis. Tror inte fröknarna skulle bli så glada...

Ett litet äventyr ska vi ut på idag i alla fall. Jag ska till arbetsterapeuten, och jag vill inte avboka en tredje gång...
Så dit ska vi idag. Vi ska åka buss, till Adrians stora förtjusning.
Adrian älskar att följa med dit, han säger att han ska till sjukhuset och leka! Arbetsterapeuten tycker att det är jättekul när Adrian följer med. Han är ju underbart social min son och pratar med alla. Han är riktigt bundis med en del kassörskor på Coop t.ex.

Nä, vi ska faktiskt på två äventyr idag när jag tänker efter.
Pappas sambo fyller år idag, så vi ska dit ikväll och gratta lite. Ska bli trevligt!

En bild från igår, Adrian förvandlades till en liten gumma efter bastun:

Idag har jag, trots min extrema seghet, fått lite uträttat.
Förutom att i sedvanlig ordning bråka med sonen så har jag tvättat kläder, möblerat om lite på nedervåningen, diskat och dammsugit lite.

Jag har även lagat middag, egengjorda chicken nuggets med bulgur till, och fixat mer disk.
Roger är och repar med sina gubbar och jag är återigen ensam med bråkstaken.
Vi har nyss kört lite bilbana, och nu ska vi strax basta och bada lite! Härligt!

Först ska jag hänga upp det sista av tvätten... Varför är man inte alltid såhär produktiv? Det är ju riktigt najs!

Efter bastun blir det kvällis, sagoläsning och nattning. Sen hoppas jag att grabben har somnat innan nio.
Då är det ÄNTLIGEN säsongspremiär för House!

Mosterfoster fyllde år för några dagar sen... 25+ nånting.

Även om jag var lite sent ute så fixade jag en present. Jag åkallade den allsmäktiga Lotta, och så fixade hon :)

Och ja, det ska stå momster. Det är ju det hon är.
Moster + mommos syster = momster. Duuuh.

Hoppas du gillade den, min darling mosterfoster.



Igår fyllde min älskade lilla mommo år. Jag har inte lyckats fixa någon present ännu, men hon tycker ändå inte att det är så noga. Hela den där grejen med att fylla år är inte så noga. Men jag ska fixa, även om jag blir sen denna gång också.

Jag hann inte ringa henne igår, men idag ringde jag! Och Adrian ville också prata.
Mommosen blev så glad när jag sa att Adrian också ville prata ♥

Nu är det bara fem veckor ungefär tills vi åker ner, jag, kisen, mamma och (förhoppningsvis) Emma.
Jag längtar ju nästan ihjäl mig!

Och där blev dagen lite bättre. Kent kommer till Kirunafestivalen!