Medan alla är bortresta över påsken ligger jag hemma och ugglar.
Plågas dessvärre av både huvudvärk, träningsvärk och mensvärk, men må den som kommer och stör min frid nu grillas långsamt i skärselden.

Solen skiner och det är ganska varmt ute. Varmt på Kiruanska, inte varmt som på riktig svenska. Såklart. Det är ynka 6.1 grader i skuggan. Hade man inte vetat bättre hade man nästan kunnat säga att det är vår, men eftersom det är Kiruna så nä. Jag vet hur det funkar. Snart vräker snön ner igen och säkert har vi snö till mitten av juni, som förra året.
Argh, man blir ju självmordsbenägen för mindre.

Nu ska jag vira in mig i en filt och gå och sätta mig på altanen och läsa i min braiga bok. Solen får gärna giva mig lite brun färg, men det lär ju inte hända. Jag blir ju inte ens brun på sommaren. Jag går från likblek till röd och så tillbaka till likblek igen. Den enda gången jag har lyckats bli ordentligt brun var i Turkiet och jag gissar att jag inte ska dit anytime soon. Tyvärr.

Nåja, nog med skitsnack. Solen väntar.