Jag hade ju föreställt mig det hela lite annorlunda.

När vi klev in på dagis skulle ju sonen bli alldeles till sig av glädje och kasta sig i min famn.
Istället satt han alldeles tyst vid ett bord och lekte med en brandbil. Han kastade ett snabbt öga på oss när vi kom in och fortsatte sen med sin tysta lek. Inga hurrarop eller kärleksförklaringar. Snåla unge.

- Ska vi åka hem nu?
- Nä, jag vill inte.

SKÖÖÖNT att det gått så bra idag!