Det är väl ingen hemlis att jag inte är bästis med min kropp. Jag skulle inte säga att jag hatar den, men vissa delar bråkar med mig.

Som mina ben. De är varken smala eller långa, snarare gropiga och väldigt håriga. Ja, jag rakar ju förstås benen men vad gör det för nytta när man har behåring från helvetet? Ge det någon timme och nog fan är de stubbiga igen.
Ingen vacker syn, med andra ord.
Roger påstår att det bara är jag som ser det, men det är illa nog.

Igår köpte jag något jag inte har köpt på länge. En kort jeanskjol och ett par ännu kortare shorts (i storlek S! Woho!). Ja, man får ju inte bruna ben om man envisas med att gå i jeans hela sommaren.
Mina ben har inte fått sol på måååånga år och de är nog lite chockade. Hoppas huden på benen minns hur man ska göra och att de blir åtminstone lite bruna snart.

Jag känner mig grymt obekväm, jag är inte van vid att gå omkring och känna mig naken.
Linne och korta shorts är ju nästan likamed naken. Läskigt.

Jag har faktiskt t.o.m packat ner min gamla bikini, som jag äntligen fick plats i igen.
Håhåjaja, hur ska detta sluta?