Klagobloggen again

Idag sov jag och Adrian till 10:19! Sådana morgnar gillar vi!
Jag har ändå sovit hyfsat okej under natten också, så idag känner jag mig nästan pigg. Oftast har jag ju ont nånstans och kan därför inte sova så bra.

Kom på att jag inte har bloggat om mitt senaste läkarbesök.
Alla prover såg i alla fall bra ut, och de värden jag var lite orolig över var "exemplariska". Skönt att nåt funkar som det ska! Sköldkörtelhormonet låg på en normal nivå nu, så jag behöver inte komma tillbaka förrän i mars ungefär för att kolla nivåerna nästa gång.

Det enda som var lite skumt var att jag hade för mycket av B12, så det ska också undersökas i mars. Att ha för mycket B12 var tydligen väldigt ovanligt, så de ska väl kolla så att det inte är nåt fel som är trasigt. För mycket B12 i sig är ju inte farligt, men om det är nåt som gör så att det blir så kanske är en annan femma.

Läkaren skrev i alla fall ut lite mer piller åt mig. Tryptizol och Tradolan. Ganska starka grejer, så jag har inte vågat testa dem än. Särskilt inte när jag är ensam med Adrian, eftersom jag brukar bli så dålig av sådana där mediciner.
Tradolan är ju morfinliknande, och morfin vet jag ju att jag inte tål så bra.
Sist jag tog Citodon fick jag inte ens någon smärtlindring, utan blev bara illamående och yr och fick två dagar förstörda. Smärtstillande tar ofta väldigt dåligt på mig, t.o.m hos tandläkaren.

Nu har jag fått kallelsen till Sunderbyn också. Den 13:e januari ska jag vara där, 9:30!
Bra tid för en Kirunabo måste jag säga... Så vi åker ner den 12:e, efter att jag varit hos arbetsterapeuten.

Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig, annars avlider jag.
Roger har varit snäll och masserat mig de senaste kvällarna, och han säger att han hittar nya "knölar" varenda dag. Mest troligt muskelknutor, men jag är inte säker på vad jag har i benen.
På tre ställen gör det så ont att det räcker med att han bara snuddar huden, så gör det så ont att jag gråter. Han säger att det känns som korta senor, inte muskelknutor.
Även ländryggen är helt fubar. När jag böjer mig framåt låser sig musklerna där och börjar krampa. Skönt värre.

Kan man få tid till den där jävla sjukgymnasten nångång?! Deras skumma jävla system är djävulens påfund.
Nu har jag ju i alla fall fått frikort, så mycket som jag springer på det där jäkla sjukhuset. Nåt bra ska man väl få ut av allt elände.

Det blev långt det här... Skönt att få klaga lite. Nu ska jag försöka göra någon nytta i hemmet i stället. Det blir ju "kalas" på söndag eller måndag, så lite städat måste det ju vara!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback