Jag och grabben promenerade/åkte kälke till dagis idag. Lite tungt, för nu har jag (äntligen?) blivit förkyld och det gör ont när jag andas. Grabben är den enda i familjen som är frisk.

Grabben hör dåligt när han åker kälke. Det låter ju lite, särskilt när man måste släpa sig över lite grus, och så dämpas ljudet av hans mössa så när han pratar med mig hör han aldrig när jag svarar. Det är ganska irriterande och eftersom jag har det tålamod jag har, eller inte har, slutar det med att jag skriker.
Har jag tid så stannar jag ju så vi kan prata, men oftast är man ju lite stressad och vill komma fram fort, så ja, jag skriker.

- Mamma.
- Ja?
- Mamma!
- Ja!
- Mamma!!!
- JAAA!
- Det där trädet kommer ramla, säger han och pekar på en tall som står lite snett.
- Jaså? Ojdå.
- Jooo, den kommer ramla.

En ful gul liten Peugeot kommer körandes in på parkeringen.

- Mamma.
- Ja?
- Mamma!!!
- JAAAAAAAAAAAA!!!
- En sån bil ska jag köpa!
- Ska du det?
- Aaa. Den kostar många pengar.
- Jo, den gör nog det.
- När jag blir stor ska jag köpa en sån bil.
- Det kan du göra om du vill.

Vi hann i tid till dagis och kom lagom till frukost.
En snabb puss och så var han borta. Jag är så glad att han älskar dagis.