Det har inte blivit mycket sömn för någon av oss under natten.
Dum som man är sitter man ju uppe och ugglar hur länge som helst, och när gossen sen vaknar och strular halva natten... Håhåjaja.

Han vaknade vid 3-tiden och gnällde och grinade och skulle inte sova.
- Det är mitt i natten, sov nu...
- Nä, det är inte det! Jag vill gå ner!
- Vi ska inte gå ner, det är ju mitt i natten.
- Det är inte mitt i natten!

Sen somnade han näääästan om... Då rann det lite snor och tredje världskriget utbröt.
- Snoooooor!!! Jag vill ha papper!
40 torkningar senare så gnäller han fortfarande.
- Jag har ont i näsan.
- Vi får väl åka till doktorn imorgon då så får han titta på din näsa.
- Nä, det är MIN näsa!
- Det är väl klart att det är din näsa. Men om du fortsätter ha ont måste ju doktorn få titta.
- Nä, min doktor!

Till slut orkade jag inte mer och sa god natt och vände mig om. Efter en liten stund blev han tyst och så la han sitt huvud på min rygg och somnade.

Han har sagt skumma saker hela natten. Jag började fundera på om det kan vara så att han inte är riktigt vaken när han håller på att gråta och vråla sådär. Han blir helt hysterisk och går knappt att prata med.
Det påminner om nattskräcken han hade förut, men samtidigt är han lite mer kontaktbar. Men jag vet inte, det känns inte helt normalt iaf. Och nattskräck är ju tydligen vanligare när de är sjuka. Jag hoppas han sover mer i natt...

Han har gnällt hela morgonen nu också och jag blir galen! Jag tål inte den där gnälliga och pipiga rösten. Jag vet, tååålamod, men jag har inget sånt!

Jag är less på att skrika och bråka med min grabb...