Min käre lille pojke är inne i en riktig kiss- och bajsålder nu. Allt med bajs är ju så roligt!
Förut när vi promenerade till dagis tittade vi efter olika fåglar, nu letar han hundbajs. Eller bajshund, som han säger ibland.

- Mamma, där är det baaajs!
- Ja...
- Kör inte i bajset! Det är ÄCKLIGT!
- Nej, jag ska inte...

Idag när vi promenerade hem mötte vi en tant och hennes lilla hund.

- Den där hunden äter BAJS.
- Jaså? Det låter äckligt.
- Jo, det är äckligt. Hunden äter bajs. Jag har bajs i rumpan.
- Har du bajsat i kalsongerna? Det ska man ju inte göra.
- Näää, jag är ju en stor pojke! Stora pojkar bajsar inte!

Ibland är det då svårt att hålla sig för skratt.

Nu ikväll när vi var hos moder + familj en sväng, så fick älskade syster för sig att baka brownies.
När vi sen är hemma och borstar tänderna, tar han ut tandborsten ur munnen och säger:

- Emma gjorde bajs i ugnen!
- Jag tror det var en chokladkaka, älskling.
- Nä, det var BAJS. Bläää.

Kiss- och bajsåldern är ju sådär lagom underhållande, men ibland är det faktiskt riktigt kul.