Min skrutt har sovit dåligt i natt, och således även jag.

Han vaknade första gången vid 23-tiden, men jag tror inte att han var riktigt vaken ändå.
Han mumlade något om att han "vill inte ha kalaset".
Jag smekte honom på ryggen och sa att han behöver inte ha kalaset, och då somnade han om.

Vid tre vaknade jag av världens brak och såg framför mig hur R låg avsvimmad av smärta.
Så var det ju inte, men det hade kunnat vara. Det tog nästan tjugo minuter innan jag lyckades somna om.

Lillskiten har vaknat till med jämna mellanrum, gnytt och gnällt, men ändå somnat om ganska fort. Skönt det, men jag vaknar ju också hela tiden. Jag kände mig halvdöd när han tvingade upp mig vid 7.50 i morse.
En ganska okej tid ändå. Om man nu hade fått sova.

Nu är det dags för frukost.