Vi hade föreläsning på skolan idag. Om att vara följeslagare på Västbanken.
Lite intressant, men mest långtråkigt och hon som föreläste irriterade mig.
Hon sa "ööhm" mest hela tiden, och upprepade massor av ord. Hon verkade inte nervös, jag tror att hon helt enkelt pratar så. Men vad vet jag?

Det var i alla fall inte det jag skulle skriva om. Det var att jag satte mig bredvid en plats som helt uppenbart var upptagen.
L A hade lagt sin väska på bordet som han alltid gör och jag tänkte att jag sitter bredvid honom så jag slipper stalkern.
Men oj, vad jag misstog mig. Trots denna enorma väska sätter hon sig bredvid mig. Jag trodde ju inte att jag skulle behöva säga något, jag tänkte att hon ser ju att det är upptaget.

Länge sitter hon tyst men sen frågar hon om det är min väska. "Nej" säger jag, och då flyttar hon bara på den! Hallå!
Nu ville jag rymma, men nästan alla platser var tagna och föreläsningen började och då ville jag ju inte störa...

Nere i rasthallen upptäckte jag i alla fall att jag inte är ensam om att tycka att stalkern är en pain in the ass.
Jaaaa, jag fattar att det är synd om henne och att hon är ensam och gud vet vad, men jag orkar inte bry mig. Hon är skitjobbig.