Usch, vad jag är uttråkad! Och ont i ryggen börjar jag få också, jävla stolar.

Funderar på att skippa samhällslektionen och gå hem istället... De har redan satt mitt omdöme och närvaro, så det spelar väl inte så stor roll egentligen. Känner mig dessutom lite nere, och väldigt trött.
Men men, jag ska försöka kämpa på. Måste bara försöka hitta på något att roa mig med i drygt två timmar...

Jag kan inte fatta att det är avslutning redan nästa vecka!
Var det inte nyss jag skulle börja och det kändes så himla jobbigt?
Har jag, JAG, verkligen klarat av ett helt år i skolan? Och inte nog med det - lärarna påstår att jag sköter mina studier jättebra!
Hur bra känns inte det att höra? Gymnasiet gick verkligen åt skogen, och det känns så härligt att för en gångs skull faktiskt klara av något. Det går ju faktiskt framåt! Jag är inte samma person som i gymnasiet och det känns bara.... ah, det går inte ens att beskriva!

Visst har jag relativt mycket frånvaro, men den här skolomgången beror det inte på mig.
Stannar jag hemma är det för att ta hand om mitt sjuka lilla barn, inte för att jag inte orkar eller mår dåligt.
Det har varit jätteviktigt för mig att få göra det här, att få klara av skolan, och att jag faktiskt har gjort det (i alla fall ett år, har ju ett år kvar).... Som sagt, det går inte ens att beskriva.

Till och med vänner har jag lyckats skaffa mig! Det tog ju ett tag, men det är ju som vanligt. Jag är bara imponerad över att jag pratar med folk överhuvudtaget.
Tråkigt bara att många slutar nu, och inte kommer läsa med mig nästa år... Hoppas att det kommer finnas något bekant ansikte nästa år i alla fall!

Nä, nu knallar jag till stan. Sen får vi se om det blir mer skola eller om jag går hem.
Fridens!