Som alla vet har jag begåvats med världens bästa tålamod. Eller var det tvärtom...?

Jag har lust att packa ner grabben i en låda och posta honom till Afrika.
Hur ska jag orka med den här trotsungen ända till på söndag?!
Vi har varit tillsammans i några ynka timmar och jag är redan på gränsen till nervsammanbrott

Jag tänkte gå ut och rasta pojken lite, men då satte det såklart igång att ösregna. Inte har det vett att åska heller.
Men ska man se det från den ljusa sidan så slipper jag vattna blommorna. Alltid nåt.

Hur underhåller man en trotsig treåring utan att leva om för mycket? Roger har jobbat natt och ligger och snarkar.

Jag får be till någon högre makt om att de här dagarna kommer gå fort.
Giv mig styrka!