Att man aldrig lär sig. Man kan inte sitta uppe halva natten när man har en liten skit som vill kliva upp innan fan själv. Men jag har alltid varit en liten nattuggla, och kommer väl alltid vara. Det spelar ingen roll hur trött jag är på dagen, på kvällen/natten är jag pigg och kan inte somna. Då kanske man får leva med att vara en smula död på morgonen.
En gång gick jag faktiskt och la mig tillsammans med sonen, klockan 20:17! Då lyckades jag faktiskt sova hela natten, och det var så underbart skönt! Men hur kul är det då? Nä, oftast kommer jag i säng vid midnatt. Så får det vara.

Men morgonen har varit ganska lugn ändå. Både grabben och jag verkar vara på bättre humör idag. Skönt!
Vi har busat lite, ätit frukost och bara haft det mysigt. Han leker och väntar på att få åka till mommo.
Redan klockan åtta ville han ringa, men jag lyckades få honom att vänta till efter tio i alla fall.
Vi pratade om att gå dit vid klockan ett, men nu kom jag på att jag ska ju och träna sen och då ska han ju vara hos mommo i alla fall, så det kanske är lika att vänta tills dess. Men hur ska jag få grabben att acceptera det och vad ska jag underhålla honom med under tiden?!

Vädret verkar inget vidare heller. Det är visserligen mer blått på himlen nu än när vi vaknade, men det känns ändå som att det kan börja regna när som helst. Det hade varit roligt att åka söderut en sväng, men jag vet inte ens om jag vågar kolla vad det skulle kosta...

Och just ja, idag fyller ju Caleb år! När jag och Roger träffades var Caleb ungefär lika gammal som Adrian är nu. Jag minns hur han satt och morrade åt mig i baksätet och var jätteblyg. Nu fyller han 11! Tiden går alldeles för fort. Snart är väl sonen också 11...

Nä, nu måste jag duscha så jag vågar visa mig bland folk sen. Ska försöka få trotsungen att tro att han vill bada, för skulle det vara hans idé så funkar det ju...
- "Du fååår inte bada"
- "Joo, jag VILL!"
- "Okejdå...."