Jag är lite som J.D i Scrubs. Väldigt lättdistraherad och kan hamna i värsta dagdrömmarna mitt under en konversation. Det är ganska frustrerande ibland, och säkert än mer för den man pratar med... Men jag kan inte hjälpa det, min sjuka hjärna drar iväg mig.
Någon jävel har kissat i vår genpool - syrran är likadan.

Vad konstigt det skulle kunna bli om jag och syrran satt och pratade om något, och båda börjar dagdrömma något skumt precis samtidigt.

Jag hittade en bild som beskriver mig, och syrran, ganska bra.