Jag har inte varit i skolan på hela veckan. Gissa om jag känner mig värdelös och dålig.
Roger jobbar förmiddag och jag klarar inte ens av att få Adrian till dagis om morgnarna. All smärta jag får stå ut med efter att ha dragit kälken är helt enkelt inte värd det. Jag har nog ont som det är redan.

På tisdag ska en arbetsterapeut komma hit och prata med mig, se hur saker funkar i vardagen och komma med tips och råd. Hon pratade också om ortoser och paraffinbehandlingar, som för övrigt lät lite halvläskiga. De är säkert inte det, men ändå.

Igår var vi ut en snabb sväng till Järnia, och köpte adventsstjärnor. Det var halt, och dum som jag var så hjälpte jag Adrian när han ville hoppa nerför en lite högre kant.
Jag spände mig av halkan, och desto mer av att hjälpa Adrian, så hela kroppen protesterade ju rätt ordentligt. Hela kvällen fick jag dras med ont i rygg, höft och knän. Det är inte värt.
Jag tar smärtstillande varje dag nu. Jag vill inte, men jag orkar inte annars.

Jag ser framför mig hur jag får hjälp av sjukgymnasten och sen kan leva som vanligt, utan en massa ont. Jag hoppas att det blir så, att det inte är att ha för höga förhoppningar.

Och så vill jag få komma till Sunderbyn nångång, så den här EDS-utredningen kanske kommer igång nångång.
Jag är less!