Så länge som jag kan minnas har jag varit väldigt tankspridd. De senaste åren har jag dock varit helt virrig, på gränsen till senildement.

Det känns som att det håller på att bli bättre nu när jag har fått börja med Levaxin. Jag tänkte först att jag kanske inbillade mig, men Roger tyckte också att det hade blivit bättre.

Men ibland är det fortfarande ganska dement därinne. Som i duschen idag. Som så många gånger förr kunde jag inte komma ihåg om jag hade schamponerat håret. Gud vet hur många gånger jag har tvättat det två gånger, just in case. Har jag inte tvättat det, och låter bli - då kommer det ju vara smutsigt. Men har man tvättat det, och tvättar det igen - då blir det ju åtminstone rent.

Inte världens största problem, men ett exempel. Jag hatar att vara så virrig. Men nu ser jag ju faktiskt ett litet ljus långt in i den där tunneln.