Att jag aldrig lär mig. Jag måste sluta lyssna på Stephen Lynch när jag är ute bland folk. Att gå omkring och flina för sig själv, och se ut sådär som man gör när man försöker hålla tillbaka ett asgarv, måste vara så nära socialt självmord som man kan komma. Om det nu skulle vara möjligt att ta död på ett socialt liv som i det närmaste redan är utdött. Men ändå.

Fast så hemskt kan det inte vara. Alltid när jag går på stan så är det någon som ska fråga mig om vägen.
Idag var det en trevlig tjej som frågade om vägen till Nordea. Kanske tyckte hon att jag såg glad och trevlig ut där jag gick och flinade för mig själv.