Grabben kan verkligen konsten att förvåna en.

Ibland glömmer man att han bara är tre år, han känns så mycket äldre. Han kan så himla mycket!
En del saker tar man ändå för givet att han inte ska kunna för ja, han är ju faktiskt bara tre år.

Igår lekte vi med två små dinosaurier.
Adrians dinosaurie bodde på armstödet på soffan och min uppe på berget (mitt knä). Adrians dinosaurie skulle bjuda min dinosaurie på te, men så avbryter han sig.
- "Nää, dom här är ju köttätare!"

Både jag och Roger skrattar till. "Och hur f-n vet du det", vill jag säga men låter bli. Haha!