Jag tycker det är väldigt fascinerande och intressant att se hur min grabb utvecklas och lär sig.
Hur han är en egen riktig person, med egna åsikter och egen vilja (fast det sistnämnda kan vara nog så jobbigt ibland, hehe).

Det första året var underbart, men tråkigt jämfört med nu.
Nu kan vi leka och busa, han skämtar och luras och han säger vad han tycker.

Han är väldigt social och inte alls blyg. Han pratar med alla och han har flera kompisar som han tycker så otroligt mycket om. Han älskar sina kusiner och pratar om dem jämt. Han tycker om Luleå och Båtskärsnäs. Han tycker om att spela med mommo och han är jätteglad nu när det har kommit snö, för han vill åka skoter.

Han är skitsmart och lär sig saker på nolltid. Han kan hela alfabetet och han kan räkna. Han känner igen många ord och "läser", och kan skriva flera ord på datorn.
Fast helst ska man inte lämna honom själv vid datorn - han installerar spel alldeles själv och helt utan hjälp har han installerat Google Chrome och Norton... Han har även lyckats avinstallera några program och han tycker om att skicka smileys på MSN.

Han gillar Spotify också, och använder det nästan mer än jag!
Jag vet inte hur många gånger vi tvingats lyssna på "Baby Goodbye" eller "Fairytale" men nu har han börjat gilla Michael Jackson och lyssnar mycket på "Beat It".

Fast favoritlåten just nu är faktiskt denna:



Annars pratar han väldigt mycket om att han fyller fyra snart och att han ska bli en stor pojke.
Jag längtar efter att få se honom växa upp och att få se vad han blir för en person.
Men oavsett vad så kommer han alltid att vara min lilla pojke och jag kommer alltid att vara stolt över honom.
Jag älskar honom över allt annat och jag gör mitt bästa för att visa det, varje dag.

Han är helt enkelt underbar.

- Adrian, jag älskar dig.
- Jag älskar dig också mamma. Hela tiden!