Adrian har lika bra tålamod som jag. Alltså väldigt dåligt tålamod.
Vi blir båda irriterade och galna på nolltid när saker inte går som vi vill.

Han sitter och leker med Lego nu, och blev så irriterad nyss när han försökte att bygga ett hus. Klossarna ville inte riktigt fastna och han blev helt galen, och demolerade huset så hårt och snabbt att kinderna fladdrade!
Jag skrattade bara, och då log han lite pillemariskt och lugnade ner sig.

När jag blir irriterad på Adrian för att han är så tjurig och irriterad och bara tjorvar, så garvar Roger bara åt mig och säger att "du ska väl inte säga nåt". Då blir jag än mer irriterad, haha!

Ända sen Adrian föddes har folk sagt att "ja, det syns då vem som är pappa ialla fall!" och så skrattat lite förnöjt.
Så det är ju najs att det finns nåt spår av mig i den där ungen ändå.