Jag är en väldigt frusen person. Det har jag alltid varit. Iskall och frusen.
Jag får blå läppar fastän jag knappt fryser och fingrarna är som istappar.
Nu ikväll hade vi nästan 25 grader inne, och jag satt med fleecejacka på och frös ändå.

Och eftersom jag fryser hela tiden så klär jag på Adrian ordentligt. Fastän han inte är som jag, han är väl snarare ett levande element. Han kan inte ens sova med täcke, för då vaknar han av att han svettas som en tok.

Så jag pälsar på mitt lilla element, han får ju inte frysa.
Han kommer till dagis i full mundering, medan andra ungar kommer i tunna fleecekläder. Det ser ju skitkallt ut!

Sådana här dagar är så jobbiga, när jag inte vet hur jag ska klä honom.
I morse hade han dessutom inga täckbyxor, eftersom det hände en olycka igår... Så det blev långkalsonger och fleecebyxor och så tunnare överdragsbyxor. Vad fan, inte vet jag! Bara han inte fryser är jag nöjd.

Imorgon har de lovat snöoväder. 10 till 20 cm snö, och storm såklart. Jag hoppas Roger orkar skjutsa imorgon bitti, så Adrian slipper sitta och plågas i vagnen. Kan det inte bli sommar istället?!