Nu har jag äntligen fått en läkartid! Imorgon är det dags.

Det känns jobbigt att gå dit. Sen när har man blivit tagen på allvar där?
När jag kom in akut med ont i magen för ett par år sedan, och låg och grät av smärta, då började de fråga om hur det går i skolan och hur det är hemma...
Det vet ju alla att om det står "deprimerad" i journalerna så är ju allt per automatik psykiskt och/eller psykosomatiskt. Då kan man ju faktiskt inte ha ont på riktigt, man kan inte ha andra problem. Rätt coolt egentligen. Magiskt nästan!
Så vill du slippa kroppsliga plågor - bli deprimerad! Då är allt bara på låtsas ändå.

Jag håller på att skriva en lista med alla mina problem. Annars glömmer man ju mer än hälften av allt man tänkt ta upp. Listan håller på att bli läskigt lång. Jag är nog uppe i 10-15 punkter än så länge, jag har inte vågat räkna.
Det känns som att jag har glömt en massa saker... Jag får putsa på den där läskiga listan under kvällen.

Imorgon har jag en lektion, men den missar jag ju såklart.
Idag hade jag också bara en. Matte B. Jag kände mig rätt smart idag med, åtminstone tills jag fastnade.
Mamma Mattelärare ska få hjälpa mig med ett träddiagram sen...

Efter matten skulle jag knalla upp på stan för att få skjuts hem av Roger, men slog följe med Sofia och fick se deras fina lägenhet. Sen ringde Roger, så jag hann aldrig gå på stan. Men det var kul att få se lägenheten i alla fall, och jag blev lite avis på deras "bio", hehe.

Nä, nu borde man fixa middag. Vi tänkte vänta tills syrran kom, men så ändrade hon sig och skulle inte komma. Väldigt tråkigt, även om det låter riktigt vettigt att stanna hemma och plugga istället. Duktig syster!