Igår natt lyckades Adrian med något som han bara gjort en endaste gång tidigare. Han ramlade ur sängen.
Eller inte egentligen, för jag lyckades fånga honom, men ändå så trillade han ju över kanten. Tur var att han var inlindad i sitt eget täcke, så han kom ändå inte så långt, hehe.
Men han har faktiskt lyckats med det endast en gång tidigare, och det är väl nästan lite av ett rekord.

Inatt väckte han mig vid fyra. Han låg och snörvlade och gjorde ett så irriterande ljud att jag höll på att bli galen. Han skulle INTE snyta sig, men till slut fick jag nog och brottade ner honom och tvingade honom att fräsa. Och tänk, då kunde han minsann sova gott sen. Till skillnad från mig. Snark...