Jag har funderat mycket på brevet jag fick från läkaren igår. Det behöver ju inte vara något, provsvaren kan ju vara helt okej nästa gång. Men ändå. Det känns lite halvläskigt faktiskt.
Att kanske behöva ta medicin för resten av livet känns ju inte direkt lockande...

Det känns nästan lite dumt att jag har en till läkartid imorgon, men samtidigt känns det som att något annat måste vara fel. Hypotyreos får väl lederna och benen att smälla och krasa och det får inte benen inne i händerna att hamna ur led? Jag ska ändå skriva min lista med problem och ta med den imorgon.
Fast nu kommer de väl att skylla allt på den eventuella hypotyreosen...

Det blir en fullspäckad vecka det här.
Imorgon är det kalas också. Mammas sambos dotter fyller 14, så vi ska väl dit på lite fika och så.

På tordag är det friluftsdag. Vi ska upp mot Abisko och Björkliden.
De som inte har Nk B ska få gå på en härlig vandring, bort mot rallarkyrkogården och så ner till Silverfallet. Det vill jag också, men nä, vi som har Nk B ska ha fjällgeologi... Nåja, det kanske också är roligt.

Och på fredag ska jag till min kontaktperson. Jag är så less på Malmfältens Psykiatri!
Jag var där senast i april, och då tyckte hon att jag verkade må sämre. Hon tyckte att vi skulle ses varannan vecka och hon skulle höra av sig med en ny tid.

För någon vecka sen fick jag en kallelse. Snabba bananer!
Hon ringde mig också och undrade om vi kanske ska avsluta kontakten, eftersom vi ändå ses så sällan. Men undrar varför då?! Prova att ge mig tider, till att börja med.

Men har jag nu hypotyreos, och det är den som har fått mig att må dåligt under så lång tid, då kommer jag att bli jävligt förbannad.