Det känns som att jag bara klagar i bloggen när jag väl skriver något. Förlåt, jag ska försöka sluta med det.
Hjärnan vill inte riktigt fungera och jag kommer inte på något annat att skriva om. Det är bara svårt att tänka på något annat än det onda ibland.

Nåja. Idag ska vi på 20-årskalas.

Min plastsyster fyllde år den första, men eftersom hon annars är i Norge och jobbar så har vi inte kunnat fira henne.
Hon är visst här på blixtvisit och jag fick reda på igår att det skulle bli kalas, så det blev ju lite kris med present. Men världens bästa Lotta är min räddare i nöden och ställde upp och hjälpte mig fastän hon fortfarande är lite krasslig.

Och vi har ju blivit bjudna på dop också! Världens sötaste Noa ska döpas på lördag så dit måste vi ju och kika.
Jag tror Roger jobbar då, men jag och Adrian får gå själva. Jag vet inte riktigt hur vi ska ta oss dit bara, men det löser sig. Och det är väl än värre kris med den presenten, men det löser sig nog också. Jag tror att jag vet vad jag ska köpa, frågan är bara om den hinner komma fram i tid.

...
Förresten så måste jag bara klaga liite.
Jag fick nämligen ingen läkartid nu heller. Roger hade ringt primärvården men inte fått någon tid. Så han ringde akuten, och någon skulle ringa primärvården igen och sen ringa tillbaka till Roger. Vadå struligt?
Tur att det är så enkelt att få en läkartid i den här stan. Man måste vara frisk för att vara sjuk...