Det blev ingen bussresa upp på stan idag. Linda och Pontus kom förbi, så vi åkte med dem istället.
Först bjöd jag på lunch, och grabbarna tyckte om maten. Sen fick de lite godis och blev höga på socker, men de hade ju roligt i alla fall.

Lite trist att det inte blev bussresa, för det hade Adrian älskat, men jag tror att han var ganska nöjd över att få åka med Pontus i baksätet på Lindas Volvo.

Och shoppat har vi gjort. Adrian har ju varit duktig med pott-ormen så han fick välja en leksak.
Först ville han ha en polisstation för 300 och så en liten dator för 500 kronor, men till sist föll valet på en grävmaskin för 129 kronor.

Efter stan så fick vi skjuts till mamma, och där är vi än.
Adrian är supernöjd med sin grävmaskin och har lekt med den non stop. Den står bredvid hans tallrik nu när de sitter och äter...

Och vilken normal familj vi är ändå. Föreställ er bara;
Jag och syster spelar Chicago. Adrian leker med sin grävmaskin. Mamma lagar mat.
Vi spelar färdigt och jag bläddrar i kokboken och Emma sitter och ritar. Jag hittar ett kycklingrecept som verkar smarrigt och Emma ritar tyska fångläger.
Vi har lite sjuk humor, min syster och jag.

Det som började med en liten sommarstuga utvecklade syster snabbt till en gaskammare, och så fortsatte det därifrån. Annars brukar nog inte gaskammare ha gardiner... Men vad vet jag.



Man ser lite av vårt Chicago-spelande (jag var Gunvald och Emma Larsson) och lite annat kludd.
Spana in snubben med skottkärran!

Emma hälsar att hon inte är så ond som man kan tro.