... Jag har faktiskt släppt det där.

Det var i ett annat liv och inget man kan göra något åt nu ändå.
Jag är faktiskt inte bitter.

Jag kan till och med förstå varför jag blev mobbad. Det betyder inte att jag anser att jag förtjänade det - det är en helt annan sak.

Jag önskar att jag då visste det jag vet idag. Men jag har förstått, både hennes situation och min egen, och jag har förlåtit. Jag orkar inte gå och slösa energi på något som jag inte kan påverka. Det jag kan påverka är mina egna känslor och tankar, och jag väljer att inte känna mig arg och ledsen.

Det finns bara nu. Ingen dåtid och ingen framtid. Det enda som existerar är faktiskt precis nu. Man är vad man tänker, och jag tänker inte vara fast i något som inte finns längre och missa det som är precis nu.

Jag är en helt annan person idag, och jag hoppas att hon också är det.