Det var inte så jobbigt att kliva upp 05.30 som jag trodde att det skulle vara. Grabben ville inte kliva upp först, men när jag påminde honom om att han skulle skjutsa mig till flygplatsen blev det fart på honom.

Vi åt en snabb frukost, men varken jag eller Adde åt särskilt mycket. Sen var det bara att klä på sig, packa bilen och åka. Skönt när man slipper stressa.

När vi kom fram och packade ur min väska ur bilen skulle grabben absolut hjälpa mig. Han förklarade att när jag skulle åka så skulle jag få en kram på ena kinden, sen en på andra kinden och sen en puss. Det låter bra, sa jag.

Han köade så duktigt med mig, och hjälpte till med väskan ända fram till incheckningen.
Sen satt jag och pratade med grabbarna en stund innan det var dags att åka.

Jag grät, fastän jag försökte låta bli, men grabben tog det hela med ro. När vi sa hej då fick jag en puss först på ena kinden, sen på den andra och sen en puss!
När jag gick till planet stod de i restaurangen och vinkade. Min gullunge!

När jag pratade med Roger efter att jag kommit fram så berättade han att grabben hade konstaterat att "jag kommer att sakna mamma". Roger svarade "jag med, men hon kommer ju snart tillbaka".
Adrian sa bara ja, och undrade när de skulle åka. Han har längtat till Luleå.

Piloterna körde faktiskt fel när vi kom fram, och parkerade helt galet. Vid utrikes, närmare bestämt, så vi fick åka buss till rätt ställe sen.
Men det visste man ju sen innan att norrmän inte kan köra...

Jag saknar grabben så att det gör ont i hjärtat, men med lite möda ska jag nog överleva det här också.

Nu är det middagsdags, sen blir det Kungsan, artister och lite annat skoj. Ajö!