Jag saknar min grabb så in i bängen, men nu har jag kommit så långt att jag kan tänka på grabben utan att börja gråta. Känns skönt.
Och ja, jag är världens mesta hönsmamma, men det skiter jag i.

Kolla in vad han har lärt sig borta i Luleå!
Idag, efter en viss muta, går det visst ännu bättre.



"Adrian lär sig cykla Dag 1". Dag ETT. Jag är imponerad!