Grabben är riktigt kramig och go nu. Vi har saknat varandra, och gosar en massa.

Med jämna mellanrum kommer han till mig och ska kramas och pussas, och jag njuter. Han är gosig annars också, men det här slår alla rekord. Han säger att han har saknat mig ända till himlen!

Varenda kväll har han ringt och sagt god natt och att han älskar mig.
Jag har saknat och längtat, men jag har klarat mig bättre än vad jag trodde att jag skulle göra. Grabben har inte haft det lika jobbigt som jag. Och tur är ju det!

När vi sågs på flygplatsen kastade han sig i mina armar, och jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt. Jag är så jävla blödig. Å andra sidan har jag aldrig varit utan min grabb såhär länge förut.

Men nu vet jag att jag (och han) klarar av det, men det är skönt att kunna kramas och pussas igen.

Och nu är det dags igen!