Hahaha, vilken härlig respons! Men jag tänker ändå aldrig sluta säga klackaskor, även om det gör mig till en treåring. Så det så! Na na na-na na!

Däremot skriver jag aldrig klackaskor, det är bara något jag säger. När jag skriver blir det om högklackade skor. Underligt.

Hursomhaver så funderar jag på om jag skulle köpa mig ett par.
Jag har alltid tänkt att det är snyggt på andra, men att det nog inte är min grej. Det har inte alls känts bekvämt.

Kanske hör det ihop med att jag skämdes för min längd förut. Jag vet inte. Samtidigt har jag alltid drömt om att vara lång. Snacka om att vara ambivalent.

Men det är faktiskt skitsnyggt att vara lång, och nuförtiden försöker jag sträcka på mig istället för att sjunka ihop.
Det är inte så lätt att komma ihåg alltid, och ganska svårt att göra nu när jag har noll ryggmuskler. Men jag försöker!

Problemet är bara att jag ju inte lärt mig den ädla konsten att gå i högklackat. De gånger jag försökt såg jag nog aningens packad eller handikappad ut.

Kan jag någonsin lära mig, eller är jag för gammal nu?
Man kan inte lära gamla hundar att gå i högklackat, eller något.

En sko jag aldrig någonsin skulle köpa, men det kändes som att det var på tiden för en bild.