Addeman väckte mig genom att sätta sina kalla fötter mot min rygg. Jag sträckte mig efter mobilen för att kolla vad klockan var, och såg då att Roger både hade skickat sms och ringt, strax efter klockan sex på morgonen. Han hade glömt nycklarna och ville att jag skulle komma och öppna.

Inte för att någon någonsin ringer till mig om nätterna (förutom stalkern en gång), men jag har ändå alltid telefonen på ljudlös. Inte så  bra för folk som bor i samma hus och som glömmer nyckeln.

Klockan visade på 10:15. Ajdå. Stod han kvar där ute? Sov han i bilen? Hade han ringt någon annan? Låg han och sov ute på bron, stackarn?

Jag gick till gästrummet och kollade, och där låg han. Hmmm. Hade han i ren desperation brutit sig in? Stackars förvirrade, trötta, nattjobbande människa.

När jag kom ner såg jag ett meddelande på whiteboardtavlan. Garaget hade visst varit olåst.
Ibland är det bra att vara trött, förvirrad och senil!