Jag läste ut den sista Wallander-boken av Henning Mankell här för några dagar sen. Adrian höll på att bli förkyld och kunde inte sova, så jag struntade i allt som hade med någon form av teknik att göra och låg i sängen och läste istället. Det måste vara ungefär hundra år sen sist, men det var precis så härligt som jag mindes det.

"En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljansskogen.
För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. von Enke är nämligen Linda Wallanders svärfar och hennes lilla dotters farfar.
Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större.
Trådarna leder bakåt i tiden, till Kalla kriget, högerextrema sammanslutningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa. Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren, som berör hela den svenska efterkrigshistorien. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt.
Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka.
Samtidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel

Exakt 10 år efter att den senaste boken om Kurt Wallander kom ut, ställer Henning Mankell åter kriminalkommissarien från Ystad mitt på scenen i rampljuset. Det är en återkomst som kommer att välkomnas av alla hans fans över hela världen. Henning Mankell visar på nytt i Den orolige mannen att han är kriminalromanens okrönte kung.
Henning Mankell är Sveriges internationellt mest läste författare. Hans böcker har sålt i över 30 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 språk. Inte minst gör kriminalkommissarie Kurt Wallander ett segertåg över världen, senast gestaltad av den engelske stjärnskådespelaren Kenneth Branagh i en serie av filmer producerade av BBC, vilka vann en BAFTA för bästa drama-serie 2009."
(Texten är från Bokus.)

Mycket bra bok, tyckte jag. Den var lite svår att komma in i, men det kan lika gärna bero på min hjärna som på boken. Min hjärna är ju inte direkt på alerten numera.
Slutet däremot kändes lite väl kort, nästan som en nödlösning på nåt sätt. Och ovärdigt, för store kommissarie Wallander.

Läs.