Jag och Adrian har bråkat litegrann under kvällen, i sedvanlig ordning.

- Adrian, sluta med det där.
- Aldrig!
- Lyssna på vad jag säger. Jag vill inte vara med dig om du ska bitas.
- Joho!
- Nä, sluta nu!
- Men ååh, mamma! Vad du tjorvar! Snart ringer jag polisbilen.

Till slut skärpte han till sig och vi blev vänner igen.
Då packade han in en massa presenter åt mig i en filt och kom med dem med jämna mellanrum.
Bland annat så fick jag en liten vetekudde, en lypsyl, en nalle och ett par av hans smutsiga strumpor.

- Adrian...
- Ja?
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också. Svinmycket! 50-80-90-50!
- Såå mycket?
- Aaaa.
- Jag älskar dig så hääär mycket, sa jag och sträckte ut armarna.
- Åhå, jag älskar dig... till blommorna!
- Jag älskar dig... till himlen!
- Nääää!
- Joho, ända till månen!
- WOW!

Lättimpad kille.