06:32 vaknade jag av att en traktor skrapade vägen. Någon sekund senare slog det mig att det kanske var sopbilen som lät egentligen, och någon sekund efter det kom jag på att vi inte ställt ut soptunnan. Satan.

Halvt i koma drog jag på mig jeans, fleecejacka och skor och knatade ut i snön. Parkerade soptunnan vid vägen och bad en stilla bön om att sopbilen inte hunnit vara. Man vet aldrig nämligen, ibland tömmer de soporna vid 6-7 och ibland vid 15-16. Och missar man är det ju två veckor till nästa gång, och soptunnan är överfull.

Sen stapplade jag in, klädde av mig och gick och la mig igen.
Jag hoppades ju på mer sömn, men ungefär en timme senare fick jag kliva upp ändå. Grabben vaknade efter sin sjätte hostattack. Kan han inte få bli frisk snart?

Hela morgonen har jag funderat på om soptunnan blivit tömd. Hade jag orkat hade jag gått ut och kikat. Istället har jag stått och studerat snömängd på locket och jämfört med grannarnas soptunnor.

Åhå, NU kommer sopbilen! Vilken tajming.


Vadå lat? Ändå är jag mindre lat än syrran!