Det har inte blivit mycket sömn inatt. Adrian vaknade av en hostattack, som vanligt, och kunde inte somna om. Först grät han bara, men när han lugnat ner sig lite körde han de vanliga ursäkterna för att slippa somna om.
Han och hans fot var törstiga, det gjorde ont i tårna och gud vet vad.

När han fick komma och lägga sig bredvid mig blev det bättre och vi låg och pratade ett tag. Tydligen brukar bebisar klättra upp i taken och bajsa på lamporna. Ba' så ni vet.

Till slut slocknade han, och han har väl sovit lite bättre än vad jag har gjort. Alltid nåt.
Han slapp ju vakna femtioelva gånger av vassa armbågar och knän och av att bli hostad rakt i ansiktet...