Igår kväll kom vi fram till Luleå, efter en mycket najs biltur. Barnets morfar åkte med oss och satt i baksätet med barnet = behaglig resa för the mama.

Hela meningen med resan var ju dagens besök på Sunderbyn, detta sanningens ögonblick.
Anmälde mig och fick 560 spänn. Thank you very much!
Jag kände mig lite nervös när jag satt i väntrummet, men inte så farligt ändå. Hade tid 9.30 men tiden gick och gick och gick. Vid 9.50 blev jag äntligen uppropad.
- Sofi...a?

Fick träffa en hudläkare och en distriksläkare. Efter några frågor fick jag strippa lite lätt (not in a good way) och så skulle de kika på huden.
När de fick se huden på ryggen så såg distriksläkaren, enligt Rogers utsago, ganska chockad ut.
- Ja... Det här var ju ganska... mycket, sa han och klämde lite (inte heller det in a good way).

Det kändes lagom kul att stå där lite sådär halvnäck och bli studerad.

Sen kollade de min överrörlighet lite snabbt, frågade om ledsmärtor och om det fanns andra i släkten som har samma problem. Och jo, det finns det ju.

Ganska snabbt konstaterade de att de inget kan göra, utan skickar en remiss till Klinisk Genetik i Umeå istället.
Stället jag ville till från första början, så det var ju najs.

Allt som allt tog väl besöket sisådär 10-15 minuter.
Missa skola och resa en massa mil, cirkus 70 tur och retur, för 10-15 minuter känns lagom motiverat.
Undrar när jag får komma till Umeå då... Då blir det ca 120 mil tur och retur istället. Oh the joy!