Jag sov rätt okej i natt, de få timmar jag nu sov. För en gångs skull kommer jag ihåg vad jag har drömt också. Helt skumma saker, i vanlig ordning.

Jag har ingen aning om hur det gick till, men plötsligt var jag och Roger i Chicago. (Jag kommer ihåg hur jag med mobilen uppdaterade min status på Fejsboken - "Sofie Norman är i Chicago!" - hur jävla tragiskt är inte det? Lägg ner iFånen kvinna!)
Men plötsligt var Roger borta och Eve var där med mig istället.

Vi gick in på ett fik, för vi var ju hungriga efter vår långa, konstiga och oförklarliga resa.
Vi beställde mackor, men efter ett tag kommer personalen och säger att det inte finns några. Men som tröst har de en speciell gäst för att fikat är slut.

Från köket kommer Oprah Winfrey knallandes! Hon hälsar glatt och är supertrevlig och skakar hand med folket som samlats kring öh... fikadisken. Vad det nu heter.
Hon hälsar på alla utom Eve, av någon anledning.
Hon pratar och pratar och vi har så trevligt så. Jag fick t.o.m en kram.
Sen, lika plötsligt som hon kom, var hon tvungen att gå.

Jaha, vad gör vi nu i den stora staden Chicago, tänkte vi och gick ut. Vi hade ju inget med oss, resan var ju hyfsat oplanerad. Vi tog bussen, när det plötsligt började storma. Bussen flög ända hem till Kiruna.

Precis när vi skulle kliva av bussen vaknade jag.
När jag somnade om drömde jag att Roger ville flytta till Vittangi. Han hade kollat ut hus och allt redan, utan att diskutera nåt med mig.

Vi kan ju säga såhär. Det är större chans att jag hamnar i Chicago, får träffa Oprah och blir så bundis med henne att hon skriver in mig i sitt testamente än att jag någonsin flyttar till Vittangi!