Jag är less på att ha ont.

När jag tränade som bäst/mest så var jag så gott som smärtfri. Visst hade jag ont i höften, handlederna och händerna då också och jag hade problem med högra knät då med, men inte alls som nu. Då plågades jag ibland och inte varje dag som nu.

Nu har jag visserligen ont på fler ställen, men jag tänkte att det blir säkert bättre med allt om jag bara får börja träna igen nångång.

Eftersom man aldrig får tid hos sjukgymnast så tänkte jag försöka med gymmet ändå. Om jag bara tar det lugnt, tänker på i vilken vinkel jag håller lederna och inte jobbar i ytterlägen så borde det funka.
Min kondis är så gott som borta, men får man bara börja kommer den ju tillbaka.

Så i lördags bestämde jag mig. Jag ska på gymmet!

Ni tror inte att jag vaknade med täppt näsa, hosta och ont i halsen på söndag.... Suck!
Men jävlar i mig när jag blir frisk, då SKA jag börja träna igen!