Idag har jag haft så ont i musklerna att det har varit lite svårt att gå. Så när jag varit hos arbetsterapeuten och fick höra att det skulle vara någon föreläsning och inte vanliga lektioner, då tog jag mitt pick och pack och åkte hem och la mig i soffan. Välbehövligt!

Jag är så gudomligt less på att inte kunna sova! Jag vaknar hur många gånger som helst. Det är konstigt att man inte kan sova fastän man är så förbannat trött.

Jag sover nån timme, vaknar när jag vänder på mig, kan inte somna om för att antingen Roger eller Adrian snarkar, sparkar/knuffar/roundkickar Roger om han är den skyldige, försöker somna om, kollar klockan, räknar hur länge det är kvar tills jag måste kliva upp, och så somnar jag om. Och så sover jag en liten stund - tills jag behöver röra på mig och allt börjar om.

De senaste dagarna har jag varit sådär klumpig som jag är emellanåt också. Går in i dörrposter, slår mig på allt osv. Jag vet inte om det beror på smärtan eller tröttheten eller vad det kan vara. Irriterande är det i alla fall!

Och på tal om förra inlägget - nej, jag anser mig inte behöva någon medicin.
Jag slutade med mina mediciner -04, och jag har ingen lust att börja igen. Jag mår bättre nu än vad jag gjorde då, MED mediciner.
Jag tycker jag har kommit långt på egen hand, och jag vill hellre ta bort orsaken till mina problem än att droga bort symptomen.
Jag mår inte bra ännu heller, men att välja mellan hur jag mår nu och att ta den där medicinen - det är inget svårt val.

Nu ska jag försöka komma i säng i hyfsat vettig tid, och hoppas på att jag får vakna någorlunda utvilad och smärtfri imorgon. God natt!