Idag har vi cruisat på stan i några timmar.
Adde har som vanligt varit världens snällaste barn och knappt gnällt över nåt.
Han älskade att åka buss och tunnelbana, men han tyckte kaptenen var lite knasig som bara backade hela tiden...
Stadsvisiten inleddes med tå-smärta och skavsår, eftersom jag lånat skor av syster yster. Bra storlek, men de klämde för mycket eftersom undertecknad har breda fötter... Så jag bestämde mig för att försöka spana efter ett par billiga skor.

Först hamnade vi på Gallerian, men hittade inget spännande. Adde och mosterfoster har åkt upp och nerför rulltrapporna hur många gånger som helst. Medan vi andra har letat affärer har han fortsatt leta efter rulltrappor.

Vi lunchade på McDonalds. Jag tog en New York Supreme och Adde fick ett Happy Meal. Och det här skriver jag bara för att göra Roger avis.

Sen gick vi på Skopunkten, och där hittade jag faktiskt ett par skor! Tänka sig, jag som aldrig köper sånt.
Men jag hade ju födelsedagspengar kvar efter mitt frisörbesök, så det blev en försenad present.
Mina tår, som precis skulle begå harakiri, grät och tackade mig. Jag försöker låta bli att ha dåligt samvete över skoköpet, så jag försöker tänka att jag kan ha dem både nu till våren OCH till hösten, fast jag vet ju att jag borde spöa mig själv lite över att jag har dåligt samvete överhuvudtaget.

Adde höll på att avlida i sin Kiruna-anpassade mössa, så vi köpte en tunnare mössa (med Blixten på såklart) och ett par fingervantar/torgvantar (med Blixten på såklart). Supernöjd blev han, och tyckte att han var så snygg. Och det är han ju. Alltid.

Till slut blev det lite för mycket för Adde, det är ju inte helt lätt för en fyraåring att knata omkring i Stockholm i flera timmar, så vi tog vårt pick och pack och for tillbaka till Tyresö.
Adde blev överlycklig, det var ju hem till Susanne han ville hela tiden! Vem behöver gå på stan när man kan vara hemma och leka med världens bästa Tindra?
Igår innan han somnade sa han att han inte vill åka hem, han vill bo här för alltid.

Och who can blame him? Jag har alltid känt mig hemma här nere. När jag åker hit känns det som att jag åker hem, inte bort. Även om allt jag har finns i Kiruna känns det inte som att det är hem vi ska åka på fredag.

Nu ska jag natta barnet och sen äta en massa gott som jag och syrran har varit och handlat. Det är ju en massa bra program ikväll. Toodles!