Jag fick ett samtal från Umeå häromdagen.

Läkaren som inte visste så mycket hade diskuterat med sin kollega från Uppsala och kommit fram till att en hudbiopsi ska göras i alla fall. Han skulle skicka upp mina papper och så får jag gå till vårdcentralen och försöka övertala dem att ta provet... Han sa att det KAN bli lite struligt, det är ett test som kostar 15-20 000, och det brukar inte bemötas sådär jättepositivt.

Men jag sa att vi kan ju försöka i alla fall, så nu väntar jag bara på att de där papprena ska komma.

De bedövar ett område, oftast kring höften, och tar sedan en knappnålsstor bit av huden som sedan sätts i någon speciell vätska och sedan skickas provet till Amsterdam (det är inte bara du som ska dit mamma, en liten liten del av mig också, haha!) Sen kan det dröja upp till ett halvår att få något svar, men då kan de i alla fall se om det är något fel på bindväven och om det är EDS jag har.

Hudbiopsi görs visst om de misstänker kärltypen av EDS och jag hoppas verkligen att det inte är det jag har.
Jag har läst att de med kärltypen oftast dör i 30-40 årsåldern. Läkaren sa ändå att han var rätt säker på att det inte är kärltypen, men det kan ju vara bra att kolla upp.

Yay.

Fick samma dag ett samtal från Malmfältens också. De vill fortfarande pracka på mig mediciner och jag ska få prata med någon medicin-nisse som vet vilken medicin som skulle passa mig och vi ska diskutera och blaha blaha.

Jag känner rent spontant att jag vill be dem dra långt åt helvete.