GAAAAH! Morgonen har varit helt hopplös. Eller ja, snarare barnet. Och jag också, litegrann.

Först ville han inte vakna, sen ville han inte äta frukost, sen ville han inte klä på sig.
Han ville alltså gå naken och hungrig till dagis. Jag sa alltså nej. Barnet grät.

Jag sa att om han inte äter så måste jag ringa till dagis och säga att han inte kan komma. Det är länge kvar till lunch och utan frukost orkar man inte leka. Barnet grät mer.

- Då kommer mina kompisar att sakna mig!
- Men ät din frukost då, så går vi sen.
- (snyftar) Jag ska bara gnälla färdigt först... (och så gråter han lite mer)

Sen tystnar han plötsligt, äter upp sin frukost, klär på sig och är på bra humör.
Har jag en schizofren unge??

Nu är han i alla fall på dagis och leker och har roligt och slipper sin lättirriterade mamma, och själv ligger jag i soffan och slöar. Jag behöver inte göra nåt idag. Inte städa eller NÅT! Inser ni vad skönt det är?!