På väg till dagis pratade jag och grabben om bebisar. Han vill gärna känna sig lite stor min grabb och pratar gärna om bebisar och allt de inte kan göra, men som han kan.

- Mamma! Bebisar kan inte gå. Bebisar kan bara krypa.
- När bebisarna är alldeles nya kan de inte krypa heller. Då kan de bara ligga på rygg och så måste man bära dem överallt. Det är tur att du är stor och kan gå.
- Men sen kan de krypa.
- Ja, de måste bara lära sig först. Ingen kan ju allting från början.
- Näpp. Vet du? När bebisar är alldeles nya kommer de med posten.
- Jaså? Jag trodde de kom från mammans mage.
- Nä, de kommer med posten.

När vi nästan var framme såg vi en hund springa omkring i skogen. Plötsligt började den skälla på några kråkor som satt i ett träd. Jag trodde kråkorna skulle flyga iväg, men de satte sig bara utom räckhåll för hunden och började kraxa tillbaka. Riktigt högt, och jag kan nästan svära på att det var hånfullt också.
Jag är inget större fan av fåglar, men just de där kråkorna diggar jag.
Grabben och jag fick oss ett gott skratt i alla fall.

Anywhooo... Nu måste jag bara komma på vad jag ska göra resten av dagen. Hade det inte blåst så förbannat hade en cykeltur varit lockande. Nåja, jag hittar säkert på nåt. Om inte annat finns ju möjligheten att ligga i soffan och slöa precis hela dagen. Något tradigt, men bara för sakens skull. Bara för att jag kan, liksom.