Det var min tur att natta barnet igår, och efter sagoläsningen kröp han ner under täcket i sin egen säng.
Han låg där och var sådär söt och fin som bara han kan vara och ibland är det nästan omöjligt att sluta titta på honom.

- Adrian, vet du vad?
- Vad?
- Jag älskar dig.
- Älskar du hela mig?
- Jag älskar hela dig, hela tiden.

Han tystnar och funderar en stund.

- Älskar du mig ända in i rumpan?

Sen asgarvar han.

Och jag. Ja, jag har humor som en fyraåring.