När jag kom hem låg ett brev från Försäkringskassan på hallgolvet och väntade på mig.
Varje gång jag ser att jag fått ett brev därifrån känns det som att få ett knytnävsslag i magen.

Men det var inga dåliga nyheter den här gången. Hoppas jag.
Jag ska dit på ett möte. Det ska tydligen undersökas hur jag ska kunna ta mig ut på arbetsmarknaden.

Bra fråga. Jag vill gärna veta det.

Vad tusan vill jag jobba med?
Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med, men jag har en ganska bra idé om allt jag inte vill jobba med. Det är ju en början i alla fall...

Alla har väl saker de drömmer om att få jobba med. Men alla mina drömmar känns så orealistiska. Som att de är för stora för någon som jag. Som att jag inte duger åt mina egna drömmar.

Men vad fan! Hur kan jag vara så säker på att jag inte kan? Jag har ju faktiskt aldrig provat.

I mitt nästa liv ska jag i alla fall utbilda mig till pilot.